- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
33

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. III. Ett hjärta utan solsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

broren, hvilket hon med allt mera stegrad uppmärksamhet
läste. Följaktligen gaf Nina ej heller akt på det uttryck
af djup oro, som därvid utbredde sig öfver systerns
drag, eller den skugga, som kvarstannade där efter slutad
läsning. Ack, lilla Nina, som först för ett tolftal af
timmar sedan börjat tänka på, hur det skulle blifva med
henne efter döden, anade ej, att hennes syster i nästan
lika många år kämpat med tvifvel och oro i samma
fråga. Detta bekymmer — den djupaste skuggan på
hennes mörka väg, som hon inom sig själf kallade det
— väcktes först vid moderns dödsbädd, då denna arma,
kämpande själ af ett Herrens sändebud blef förd till
«brunnen mot synder och orenhet«. Den döende hörde,
så att hennes själ fick lefva, och badade sig med jubel
i hälsoflodens purpurvåg, men icke så den döendes unga
dotter. I hennes hjärta, där den tidiga romanläsningen
spridt sina giftiga fläktar och där framkallat ett hejdlöst
fantasispel, fanns ej rum för den törnekrönte och
korsfäste själavännen och hans rena ljus. Där blef nu endast
oro och strid, och månget «om« och «men«, månget
«huru« och «hvarför«, ja månget trotsigt «nej!« mot de
allvarliga sanningar, hon uppsnappade af samtalet, blef
den sorgliga frukten af detta hörande. Hon ville ej
gifva Gud rätt i sitt ord men kunde ej längre känna sig
lugn och säker. Bibeln var ännu för henne en
förseglad bok, hvars djupa men enkla språk, så olikt den
mänskliga diktens rafflande framställningar, ej ägde något
tilltalande för henne. Arma barn! Ingen glädje i Gud
och ingen glädje i världen, utom det sinnesrus, hvari
romanläsningen försatte henne och hvaråt hon hejdlöst
skulle hafva öfverlämnat sig, om hon fått följa sin
böjelse. Fina bar sitt svidande sår i hemlighet och tillät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free