- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
36

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. III. Ett hjärta utan solsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äger lif i Jesus! Lif i Jesus? Hvad menade han väl
med detta? ... Att Jesus var hennes frälsare så väl
som alla andras var ju klart — tyckte Fina — och hon
skulle känna sig högst förorättad, om någon sagt, att hon
ej ägde det i honom, så länge hon lefde blott efter
naturen. Men förnam hon endast en häntydning på det
där innerliga förhållandet mellan Jesus och hans trogna
— det fördolda lifvet i och med honom — som utgör
deras salighet redan här, tyckte hon sig stå ansikte mot
ansikte med «svärmeri och fanatism« och alltsammans
väckte hennes ovilja på samma gång, som hon kände
sig orolig och upprörd. «Det var ju, i alla dar, blott
de här ’läsarne’ som svärma så där, och hvem vet icke,
att dessa, de tråkigaste af alla människor, äro skrymtare,
bedragare eller bedragna.«

Likväl störde åtanken af dessa underliga människor
hennes lugn, eller rättare hennes säkerhet och ett: «Tänk
om de ändå hafva rätt!« blef alltid ett skär, hvarpå hennes
öfvertygelses farkost strandade, då den för fulla segel,
förd af otrosvinden ville styra ut på den allmänna
meningens världshaf.

Men att blifva så där underlig och olik annat folk,
vore dock höjden af olycka, tyckte Fina. Måste hon
träda in på den vägen, då — bort med alllifvets glädje,
bort med allt framtidshopp! För sådana människor,
som begått något brott eller drabbats af någon stor
olycka kunde väl läseriet vara en slags nödhamn, men
för dem, som lefvat «som man bort« hela sitt lif,
behöfdes ju ej denna dystra ankarplats — för dem stod nog
himlen öppen ändå«. Denna slutsats hade ofta gjort
henne stark mot den uppstigande själsoron. Men nu!
«Hennes egen Johan«, «hennes ögons lust«, ljuspunkten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free