- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
43

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IV. ”Ack, att där blott funnes en remna för ljuset!”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dig och en innerlig önskan att hjälpa dig bära någon
del af din börda? Säg, Fina lilla...«

Flickan kunde ej längre emotstå den värme, som
framlyste ur den vänliga kvinnans ord och blickar. Den
isborg, inom hvilken hon förskansat sina förut upprörda
känslor, smälte hastigt och utgöt sig i en ymnig
tåreflod.

«O, jag är visst icke lycklig,« snyftade hon. «Så
långt, långt — ifrån — lycklig. Men jag tror inte det
tjänar mycket till — att frun — som ingen erfarenhet
har af hvad fattigdom, sjukdom, skam och sorg vill säga,
får blicka in i detta elände. Frun skulle bara känna
vämjelse vid alltsammans. Nej, låt mig behålla det för
mig själf! Det är nog att mitt eget hjärta sönderslites,
om ej andra skola betungas därmed — frun kan ändå
ej hjälpa mig därifrån. Och dessutom är det så mycket
inom mig, som jag tror ingen människa kan fatta eller
förstå sig på...«

«Du torde nog hafva rätt däri, lilla kära barn, att
jag ej mycket förstår, ej heller mycket förmår för att
hjälpa dig. Men jag vill då säga dig, att du har en
Fader i himlen, som älskar dig med trofast kärlek, och
han förstår sig så väl på dina sorger och lidanden, och
han kan och vill hjälpa dig, blott du betror honom att
göra det. Ja, hvem vet, kära Fina, om han ej kan lära
mig något sätt att bringa dig hjälp och tröst. Men
jag vill ej uppehålla dig längre, då du har att göra.
Jag följer dig ned till sjön, så språka vi under vägen.«

Mot sin vilja fann sig Fina öfvervunnen af fru W—s
uppriktiga deltagande. Hennes förbehållsamhet gaf till
en del vika, och hon kände det snart som en vällust
att få utgjuta sitt hjärtas sorg och bekymmer för sin nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free