- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
44

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IV. ”Ack, att där blott funnes en remna för ljuset!”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deltagande vän, och nu blef hennes lifs pinohistoria med
tårarnes och bedröfvelsens vältalighet framställd af den
unga flickan. Fru W. afhörde Finas berättelse med
djupaste intresse, men då hon sökte visa den stackars
gråterskan, att bakom dessa mörka sorgemoln dolde sig
en ljus gestalt med den trofasta handen utsträckt efter
henne; att han måste på detta sätt jaga det förlorade
fåret in bland törnena för att kunna fatta tag däruti, blef
Fina lika sluten och förbehållsam som förut. Sitt andliga
obestånd ville hon för ingen del blotta, allraminst för
den hon hört vara «den värsta läserska i staden«.

Med bedröfvelse såg fru W., att den unga
kvinnans hjärta var helt tillslutet för Herren. Hon kom då
att tänka på, hur det gick den gudsmannen Moses, då
han af Jehova fick i uppdrag att framföra frälsningens
budskap till det under svår träldom suckande Israel: «De
hörde honom intet för andens ångests skull och för hårdt
arbetes skull.« «På samma sätt är det måhända med
detta stackars barn«, tänkte fru W., «säkert skulle
någon hjälp i det öfverhandtagande lekamliga betrycket
göra henne tillgängligare för hennes frälsnings Gud.«

Hon sade nu Fina ett hjärtligt farväl och återvände
till hyddan, där hennes kära små ej funnit tiden lång.
De hade fröjdat sig åt Ninas fröjd, då hon ur Ediths
lilla arbetsväska fick framplocka den ena vackra saken
efter den andra: En docka, en bilderbok, en
porslinsbild med flera dyrbarheter. Och icke mindre lycklig
fann sig den lilla, då hon med sina små genomskinliga
fingrar fick öppna ett paket innehållande några små
linnen och dylikt, som Edith vuxit ur. «Nu blir jag ren
och fin, tills Johan kommer hem, men däråt är jag inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free