- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
47

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. V. Ett hem med solsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

benämning var. Esther W. var verkligen ett lyckans
skötebarn, ty hon hvilade tillitsfullt vid sin trofaste
himmelske Faders löften, och hennes ande hämtade ljus och
styrka af hans kärlek äfven under trycket af Kristi kors
och de jordiska vedermödornas tyngd. Hon var äfven
lycklig i sitt äktenskap, ty hennes make var en varm
kristen samt en intelligent, bildad och behaglig man, och
deras båda barn voro små lofvande plantor i den store
Herrens vingård. Men af det förgängliga guldet, hvilket
i Finas tanke måste vara den säkraste grunden för all
jordisk lycka, hade ej så synnerligen mycket fallit på
deras lott, att det motsvarade deras samhällsställning.
Esther W. fick icke föra ett bekvämt och makligt
dagdrifvarlif, som många af hennes likar, utan måste genom
trägen flit, sparsamhet och ordentlighet söka bringa
inkomster och utgifter i likställighet, och då detta ej
förslog, fick hon underkasta sig hvarjehanda försakelser, som
skulle bringat mången kvinna i hennes ställning i
förtviflan. Men Esther hade tidigt börjat sätta i praktik
Jesu bud: «Söken först efter Guds rike och hans
rättfärdighet, så faller eder ock det öfriga till«, och hon fann
alltid, att hans ord voro att lita på. Ett Jesu vittne
säger: «Gud begagnar sig helst af de kärl, han har närmast
till hands«, och ett sådant kärl var Esther, ty ingen
kunde med villigare hjärta och lättare fjät löpa på Guds
ords stigar, eller med gladare mod skynda att utföra
hans uppdrag till lidande medåterlösta än hon.

«Se, där står Johanna och väntar på oss! Skynda
Edith, så springa vi i kapp!«

De båda barnen kilade i väg af alla krafter, så att
de snart hade ett betydligt försprång för sin moder, men
de små snabba fötterna slunto ofta på den glatta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free