- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
53

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. V. Ett hem med solsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken alla tankar och krafter kretsa, där är alltid
solsken i hemmet.

*



«Nu trodde väl frun, att jag ämnade bli borta hela
natten? sade Johanna i hviskande ton, då hon trädde in
i barnkammaren, där fru W. nyss hjälpt sina små i säng
och bedit med dem. «Jaså, de sofva redan, hjärtungarne!«

«Ja, de ha nyss somnat. De ville för ingen del
somna ifrån Johanna, men John Blund tog herraväldet
till slut. Nåå, du var välkommen, hoppas jag?

«Ja, den lilla sjuka flickan, hon blef glad, må frun
tro! Aldrig har jag sett maken till glädje. Men hon hade
inte råd att breda på sig filten, förr än bror hennes
kommer, sa’ hon.«

«Tyckte du, jungfru Fina var nöjd med ditt besök?«

«Ja, om jag det vet, frun! Den stackars flickan ser
ut att ej kunna vara nöjd med någon ting. Hon såg
allt sur ut, då jag kom, men se’n jag lämnat henne alla
sakerna med hälsning ifrån frun och barna, klarnade hon
upp litet och gick och kokade kaffe åt mig. Och medan
hon gick ut och köpte kaffebröd, passade jag på och
satte upp gardinerna och — aldrig kan frun tro, så grannt
det blef i stugan, för se de gamla voro kolsvarta och
bara trasorna — ja, du stora värld!«

«Snälla du, säg inte så! Låt världens barn så där
åkalla sin Gud, men icke höfves detta den himmelske
Fadrens barn!«

«Detta har frun sagt mig förr, och ändå glömmer
jag mig! Men så är det, gamla vanor slå djupa rötter i
gamla hjärtan, ja men, göra de det! När jag då druckit
kaffe och var färdig att gå, lagade Fina sig till att skura

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free