Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VII. Solskenet sprider ljus och värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sådan Frälsare, som är kommen att uppsöka och frälsa
det, som förtappadt var.«
«Är det mig det, du Johan? Ack, det är väl aldrig
så väl!«
«Du sade ju, att du är förtappad?«
«Ja, det är nog inte bättre, det.«
«Då är Jesus kommen att uppsöka och frälsa dig,
Adolf, just dig!«
«Gud ske lof för det! Gud ske lof! Men om
jag ändå icke hade gjort så mycket ondt — det är som
det skulle ligga så tungt här.« Och han lade den
skälfvande handen på bröstet, under det han vred och vände
på sig, liksom sökte han undkomma en tryckande tyngd.
«O, det svider långt värre i min usla själ än i min
krossade kropp.«
«Sannerligen, han bar vår krankhet och lade uppå
sig vår sveda. Han är sargad för våra missgärningars
skull och slagen för våra synders skull; näpsten ligger
uppå honom, på det vi skulle hafva frid, och genom
hans sår äro vi helades sade Johan med ljuft allvar.
«Den store Läkaren, han som dött för dina synder, är
dig nära. Låt honom få sköta om dina själaskador!
Han kan hela dem alla med Gileads balsam. Låt honom
säga till dig som till synderskan och den borttagne:
Dina synder förlåtas dig!«
«Tror du, han vill göra det med mig, Johan? Tror
du, han vill göra det nu? Om han ej gör det strax,
blir det för sent — det känner jag.«
«Det är icke Jesus, som dröjer med hjälpen; det är
du, Adolf, som dröjer att taga emot frälsningens gåfva.
Skynda och fatta uti den utsträckta handen — och du
är frälst!«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
