- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
73

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Mamma! där borta går lilla Ninas bror och syster!
Skola Edith och jag kila fatt dem och höra, hur Nina
mår? Ingen ifrån oss har varit hos henne sedan i
förrgår!«

«Springen!« ljöd moderns glada svar, under det
hennes ögon vändes åt det håll, dit barnens små snabba
fötter buro dem. «Men skall jag tro mina ögon! Är
det icke Henrik Bellin — han och ingen annan, som
går där nere vid Josefinas sida? Finns det någon i
staden med så breda skuldror som Henrik Bellin?«

«Såg du honom icke inne i salen?« frågade hennes
man förvånad. «Jag för min del såg honom mer än
nyttigt var — jag höll på att göra förluster för Bellins
skull.«

«Förluster? Du talar gåtor, Georg! Han var väl
icke öfverlastad? Han ser ut att gå med nästan lika
spänstiga steg som sonen.«

«Nej, denna gång var visst den första jag sett Bellin
riktigt nykter, men jag hoppas, det icke var den sista!«

«Ack, Georg, om dina förhoppningar vore en
profetia! Men du talade om förluster, och du såg
honom mer än nyttigt var — tyd mig denna gåta, min
käre vän!«

«Jo, ser du Esther, jag blef verkligen så upptagen
af att se på Bellin, att jag höll på att gå miste om
mycket af min andel i ordet. Jag hade följt med min herde
ett godt stycke ut på den gröna ängen och kände mig
må godt af det friska betet. Guds ord blef mig så
underbart stort och ljufligt, och jag kunde ej afhålla mig från
att kasta blickarne ut öfver den lyssnande skaran framför
mig i en nästan omedveten afsikt, att med ögonen vilja
uppfatta verkan af den andeutgjutelse, jag inom mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free