- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
74

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kände vara på färde. Jag fick då se ett ansikte, hvars
lifligt växlande uttryck återgaf hvarje växling i
predikantens framställning. Då predikanten talade om, huru
ulfven bortrycker och förskingrar fåren, då mulnade det
där ansiktet, men då där blef tal om, huru den gode
herden går efter de vilselupna, till dess han finner dem,
då klarnade ansiktet upp, och jag kom på mig, att jag
log med åt detta ansiktes glada leende. Och var det
något mera djupgående ställe i predikan, som det ej
kunde återgifva, ja, då har jag gått detsamma förlustig.
Detta ansikte tillhörde stadens privilegierade drinkare,
Henrik Bellin. Detta, mitt väna vif, är lösningen på
gåtan, men icke vågar jag därför taga för afgjordt, att
allt redan är väl för Bellin.«

«Det var likväl en god lösning, ja, i sanning god«,
sade Esther, och hennes ögon glänste varmt under de
fina ögonbrynen. «Det är redan mycket vunnet därmed,
att han går och hörer Guds ord, och det i nyktert
tillstånd. Jag tycker vi äga rättighet att hoppas det bästa
redan. Det var kanske både vinst och förlust för mig
i dag att vara närsynt!«

«Vi få hoppas och vi få bedja: ’Hvad två af eder
komma öfver ens på jorden, hvad ting det helst kan
vara, som de bedja om, det skall dem vederfaras af min
Fader, som är i himlen’.«

«Ja«, svarade Esther, låtom oss bedja och icke
förtröttas! Men nu tror jag vi stanna och invänta våra
små, innan vi vika om hörnet. De komma där borta
— jag känner igen min lilla trulsa på hennes röda kjol.
Vi ha säkert roliga nyheter att vänta«, tillade hon leende,
då hon såg sina båda barn under lifliga åtbörder och
ifrigt samspråk närma sig. Och hennes moderliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free