Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han aldrig skulle hafva burit sig så åt, om han vetat,
att moster Helene är så snäll och vänlig.«
«Och så vardt Kalle Yster en snäll gosse, är det så,
Edith?«
«Åh«, svarade Edith dröjande, «han är just inte snäll
ständigt, han kan allt vara stygg ibland nu med, men
jag tror han försöker att vara snäll för det mesta —
och det går nog till slut, fast det icke går så fort —
det är jag säker om.
«Hur kan liten Edith vara så säker därpå?« frågade
hennes mamma och såg henne i de af glad ifver strålande
ögonen.
«Jo, ser du mamma, han beder. Hans stora syster
har sett honom falla ned och bedja till Gud, då han
trott sig vara ensam.«
«Vill frun ha någon fisk i dag?« frågade morgonen
därpå en näpen jungfru, i detsamma hon gläntade på
fru W—s sängkammardörr.
«Hvad för slags fisk, Lotten?«
«Lake, frun, och den som är stor och grann också!
Skall jag säga, att frun vill ha den?
«Jag kommer genast, Lotten — men se här, tag
med den här lilla yrhättan till köket, medan jag är ute.
Se, hur hon left med mitt zefirgarn! Fy, Cloris!«
«Sockergrynet får inte trassla bort fruns vackra garn«,
sade Lotten varnande och hotade den ystra och smidiga
favoriten med lyftadt finger. «Hon får i stället komma
med till köket och spisa lake, hör hon!«
«Sockergrynet« lät ej säga sig detta två gånger.
Med ett ledigt hopp var hon uppe på flickans axel,
bearbetande af alla krafter hennes kind med sitt mjuka,
runda hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
