- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
79

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarade Esther med bäfvande fröjd. «Men säg mig nu,
hvilken snara ni menar?«

«Jo, jag menar djäfvulens snara, frua lilla. I den
snaran har jag setat fången, alltse’n jag lärde minnas.
Min stackars mor gick på den breda vägen, frua — far
har jag aldrig haft — och mig drog hon med på samma
väg, så snart jag blef så pass, att jag kunde synda. Så,
när jag blef en attan, nittan år, kom jag i
brännvinssnaran, och i den tjänsten har jag varit satan trogen allt
intill blods, frua. Och min stackars hustru och de
fattiga ungarne där hemma, de ha fått betala kalaset med
både hälsa och lycka, de«, fortsatte han med den starka
stämman vibrerande af djup rörelse, under det ymniga
tårar droppade från hans ärliga ögon. «Men nu är det
slut med den tjänsten, vet frua, och nu får den frigifne
fången sjunga om igen — ja, in i själfva döden: ’Snaran
är sönder och fågeln är fri!’«

«Hur gick snaran sönder? Låt mig höra det!« bad
Esther, som nu vågade lämna glädjen allt större rum.

«Jo, ser frua, jag fick se så klart, som jag ser frua
stå där — sätt sej frua, för jag går inte, förr än jag
talat om alltihopa för’na, och det är en hel lång ramsa,
ska’ jag säga na’, — ja, jag fick se, att jag var en
förtappad syndare, som det varit rätt åt att Gud kastat till
helvetet. Ja, om nånsin en människa på jorden varit värd
att heta den förnämligaste af syndare, så var det väl
den uslige Bellin. Men den välsignade Jesus — Guds
Lamm, som bär världens synder — han tyckte inte, att
Bellin var för usel att bli frälst eller att hans synder
voro för tunga att bära bort, han, utan han kom och
tog hela den tunga bördan och vräkte ned den i
nådehafvets djup och med samma strök han ock ut hela det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free