- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
80

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

femtiårs långa syndaregistet med sin blodiga och
genomstungna hand, och det blef så stort för mig, frua,
att han gifvit sitt heliga lif och blod för en stackars
försupen fiskares frälsning. Tänk ändå en så’n underlig
Gud, som vill ha en tocken en in i himlen, som inte
herrarne här i stan vill se i köket engång. Men han
har många fiskare där förut, frua, han förstår sig på
tocke folk, han, och att han trifs lika bra med fattiga
fiskare som med fint och lärdt folk, det kan jag se, när
jag läser om Petrus och de andre lärjungarne, som
brukade sitta på sjön och kanka och lägga ut nät och ryssjor
just som Henrik Bellin — och då känner jag mig riktigt
lite stor i hågen öfver att vara fiskare, vet frua!«

«Får jag höra, hur och när Gud fick öppna edra
ögon«, bad fru W. leende.

«Ja, ser hon, frua lilla, det gick inte i ett tag det!
Jag försökte nog hålla igen dem, så länge jag kunde,
till dess Gud blef mig för stark. När jag fick det första
brefvet från Johan — gossen min — där han skref, att
han blifvit Guds barn, så blef jag allt lite konstig, men
det gick då snart öfver, när jag kom ut med
supkamraterna. Så kom han hem, pojken själf — som frua vet
— och han visade mig med både ord och exempel, att
jag var på den breda vägen. När jag då såg, hur
annorlunda han blifvit mot förr, han, som ändå alltid varit
en bra gosse — lik mor sin, frua, lik mor sin som ett
bär — och när jag hörde honom läsa och be till Gud
så innerligt för sin stackars fulle far — för se, full var
jag till det mesta, frua — och när han se’n talade så
bevekande om Jesu kärlek till mig, fattige syndare, så
kunde jag inte vara lugn och säker i synden längre utan
tänkte som så: ’Henrik Bellin, du får allt sluta upp att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free