- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
83

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med mej om Gud, så talade han vid Gud om mej.
Och det tog värre det, frua! Gud, han kunde göra det,
som Bellin icke kunde, han. Och Nina se’n! Hon
kältade sent och bittida, att jag skulle gifva Jesus mitt
hjärta, ’annars får jag gråta i himlen, när jag i
Herranom dör, för att jag aldrig får se min pappa där’, sade
hon, det lilla trollet!«

«Nå, lilla Fina då, hvad säger hon?«

«Ja, Fina, stackare, hon har tölat i åratal, hon! Men
se, det har inte nummit det minsta det, fast hon haft
rätten på sin sida, för, se frua, hon har inte talat i
samma anda, som när Johan och Nina sätter till!«

«Och nu är hon glad, att farsgubben är nykter,
inte sannt?«

«Ja, se om jag förstode mig på’na, frua! Nog
tycker hon om, att far hennes är nykter och ordentlig och
icke längre bär förtjänsten till krogen, förstås. Men ser
hon inte ut, som om det stora jättekastet däroppe på
knatten låge henne på hjärtat. Hon har ingen glädje
och trefnad i Guds ord, som vi andra, stackars tös!
Och se, det är den enda malörtsdroppen i glädjekalken
det, frua, att det fattiga trollet, som alltid fått bära
tyngsta bördan af farsgubbens elände, inte ska’ kunna bli
lycklig och glad, då den uslingen, som gjort henne lifvet
så surt, nu får vara drucken af Guds huses rika håfvor.
Se, detta är en sorgeknut, det, som sitter så hårdt i
hjärtat, så det käns ända utanpå.«

«Den knuten skall väl Gud lösa, käre Bellin! Äfven
hennes stackars förfrusna hjärta skall uppvärmas af
strålarne från Rättfärdighetens sol. Men vi hafva kommit
från er egen historia! Jag fick ej höra, hur ni blef fri.«

«Jo, ser frua, en kväll kom jag hem, full och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:33:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmetss/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free