- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
84

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eländig som ett svin, men lite tidigare än vanligt, för se,
samvetet det stortjöt inom mig, och jag hade inte ro i
mej att bli kvar på krogen, fast Rotbergskan plira med
ögonen och nöp på mun det sötaste hon kunde; hem
måste jag, fast jag väntade heta dustar där. Fina, hon
var då fnurrig, som alltid, när jag kom hem på tre
kvart, men Johan, han var vänlig, han, och hjälpte den
uslige gubben till sängs. Men under tiden såg jag, att
han var så genombedröfvad, som om han burit på en
tung sorg — och det gjorde han, förstås. Men, så full
jag var, så kunde jag inte somna. Johans bedröfvade
ögon stodo alltjämt för mig, och jag tyckte mig se min
stackars Linas ögon, när hon såg på mig sista gången
här i lifvet. Innan barnen kröpo till kojs, läste Johan
som vanligt och bad till Gud. Det han läste var Uppb.
20, och då han läste den sista versen — den versen
kan Bellin utantill, vet frua, fast han aldrig varit frack i
läsning, ty den där versen tryckte Gud djupt in i hjärtat
den där kvällen — han låter så här, som frua vet: ’Och
den där icke vardt funnen skrifven i lifsens bok, han
vardt kastad i den brinnande sjön
’, ja, då gick det
som en eld igenom märg och ben på mig. Sedan bad
han till Gud, att om möjligt ingen af hans närmaste
skulle vara bland dessa olyckliga. Men då skall jag
säga’na, frua! då var det som om jag hade blifvit kastad
i den brinnande sjön med både kropp och själ, och det
kändes så som om sängkläderna hade lågat ikring mig
och brännt mig, där jag låg. Jag visste så klart, som
att jag låg i sängen, att jag icke hade mitt namn
inskrifvet i lifsens bok. Och nu fick jag se, att supinga icke
var den enda synden. Nej, det var en synd det
och förfärlig — men där bredvid stack den ena synden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free