- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
85

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter den andra opp ett hemskt grinande ansikte. Och
där blef nu ett sådant öfverflödande af alla möjliga
synder, att jag tyckte mig vara en enda stor, förskräcklig
syndmassa, som låg där och brann i eldsjön. Och nu
var inte Bellin full längre — jag var spik nykter, men
aldrig ett ord sade jag, och ungarne trodde nog, att jag
sof. De gingo då och lade sig allesammans, och jag
låg och hörde, hur den ene efter den andre somnade,
men i mina ögon kom aldrig en blund — och jag blef
så hemsk till mods, vet frua, då jag blef ensam med
mina synder i mörkret, att jag kände hur håren reste
sig på mitt hufvud. Så låg jag där länge utan att våga
röra på mej — bedja Gud, det hvarken kunde eller
tordes jag — då jag fick höra, att Johan talade halfhögt
där inne i kammaren. Jag kände mig då litet lättare
till mods och orkade sätta mig upp i sängen. Johan
fortfor att tala så där, och jag smög mej opp, så tyst
jag kunde, och lommade af till kammardörren. Då fick
jag höra, frua, hur min gosse där på knä anropade Gud
för sin usle faders själ. ’Han ville icke släppa Gud’,
tyckte han, ’förrän han fått den välsignelse, han bad om,
frälsning för en förtappad syndaträl. Han ville inte gå
till hvila’, sa’ han, ’förr än han fått visshet om, att Gud
hade hört hans bön. Det var min faders synder’, sa’
han, ’som du offrade i din lekamen på trädet! Det var
af kärlek till honom du lät genomborra dina heliga
händer och fötter. Af förbarmande, med honom har ditt
hjärta brustit, och för honom står det ju ännu öppet!
Det är efter hans odödliga, men i synd nedsölade själ
dina sårade händer ännu i denna natt äro utsträckta!
Äfven han, min olycklige och förnedrade fader får ju
hafva förlossning i ditt blod, nämligen syndernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free