- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
86

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlåtelse. Då, frua, då stod jag inte ut längre. Opp med
dörrn i rykande rappet — och fram till gossen min —
kastade jag mig på knä bredvid honom och ropade och
bad, så taket kunnat lyfta sig — och tårarne strömmade
ur mina ögon. — Ja, nu grät den stenhårde, förhärdade
Henrik Bellin som ett risadt barn — jag som inte fällt
en tår, alltse’n de buro bort min Lina — och nu kunde
också jag ropa till Gud, att han skulle höra min sons
bön och frälsa min själ. Då, må frua tro, blef det lif
i Johan! I stället att gråta och be, började han nu att
tacka ock prisa Gud, och ögona — han har tockna ögon
han, som mor sin — di riktigt lyste som stjärnor af bara
glädje. Och hur det gick till vet inte jag, men ett, tu
tre var Henrik Bellin med på den versen han också och
tackade och lofvade Gud, så det gaf eko i väggarne.
Och grät gjorde jag nu med, men rena, klara glädjetårar
var det jag grät! Och syndabördan — ja, den var och
förblef borta — jag tyckte mig just se, hur den där
genomstungna handen löste mig ur syndabanden och
kastade alla mina synder bakom sig. ’Se, jag utstryker dina
missgärningar för min skull och kommer dina synder
intet mer ihåg!’ Dessa ord hviskade Gud till mig genom
Johans mun, när vi stego opp från bönen, och de ha
stannat kvar i mitt hjärta alltsen dess. Jag hör dem, när
jag somnar och när jag vaknar, och är det icke som om
vågorna skulle sjunga dem för mig, när jag sitter där
ute på sjön och kankar. Och nu är jag så lycklig, frua!
Min själ är frälst och tvagen i Lammets blod, och min
kropp är så lätt, som när jag var en liten pys och
hoppade och rännde som en ekorre. Och nu är inte den
gamle fyllbulten Bellin sämre, han, än David! Han kan
stämma in och sjunga, han med: ’Min kropp och själ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free