Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Solen bakom moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och helgelse, med mera dylikt, och sedan säges det oss,
att vi skola vara såsom barn för att kunna komma in i
himlen. Hur mycket, i allan dar, förstår ett barn af
dessa saker?«
«Men ett barn kan lita på ett löfte, som det fått af
en person, till hviken det har förtroende, till exempel
fader eller moder; och barnet tror helt enkelt, hvad
denne person säger utan att resonnera däröfver. Och
detta af det skäl att barnet litar mera på denne person
än på sitt eget lilla förnuft.«
«Mycket förbunden för upplysningen! Jag förstod
nog piken. Skada blott, att den sigtade så högt öfver
målet, att den ej träffade! Nej, min bror, min
erfarenhet af hvad en faders ord och löfte kan vara värdt, är
af den beskaffenhet, att din bild ej det ringaste förmår
att inverka på mitt tänkesätt.«
«Låt vara«, svarade brodern med en lätt skugga af
missnöje öfver de fina ögonbrynen, «att din erfarenhet
i den saken hittills varit sorglig nog, hädanefter hoppas
jag det blir annorlunda. Men minns du vår moder,
Fina, minns du, om du någonsin hade skäl att tvifla på
hennes löften, eller om du hos henne märkte brist på
sannfärdighet?«
«Nej, ack nej — aldrig! Hon var sanningen själf.«
«Eller tror du, Nina skulle draga i betänkande att
anse som sanning, hvad jag eller fru W. till exempel
säga henne?«
«Kommer aldrig i fråga!« yttrade Fina, under det
en fin ironi lekte på hennes läppar och i kindens gropar.
«Hur skulle hon våga sig till något sådant som att
betvifla, hvad hennes båda orakel finna för godt att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
