- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
97

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Solen bakom moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne, om ni äfven sade, att korpen vore hvit och
svanen svart.«

«Men detta är något, som vi aldrig komma att säga
henne«, sade Johan med saktmodigt allvar. «Hvad vi
säga henne är, hvad Gud förut har sagt. Men du gillar
ej någon annan auktoritet än mamma. På hennes ord
kunde du obetingadt lita; huru mycket större skäl har
du då icke att lita på honom, som är sanningen själf.
Men det är ej endast i förlitande på löftena vi skola
likna barnen; vi böra äfven likna dem däruti, att vi utan
motstånd låta den trofasta fadershanden leda våra
stapplande steg, hvarthän hon för godt finner.«

Fina fortfor att vagga fram och åter med blicken
på den lågande aftonhimlen, under det den ena djupa
sucken efter den andra arbetade sig fram ur hennes bröst.

«Och när skall väl solen gå ned öfver den dag, då
jag får se min lilla ’sensitiva’ se glad ut?« sade Johan
smekande, i det han fattade Finas lilla bleka ansikte
mellan sina händer och blickade henne ömt i de blå
ögonen.

«Det blir väl aldrig det, du Johan! Gud har nog
ingen glädje öfver åt mig«, svarade den unga flickan med
tårad blick.

«Hvaraf drager du en så tröstlös slutsats?« frågade
brodern allvarsamt.

«Jag behöfver inte draga några slutsatser alls«,
svarade Fina, «endast se tillbaka, på hvad jag haft att gå
igenom under både barndoms- och ungdomsdagarne.
Jag är minsann inte bortskämd hvad glädje beträffar!
Nej, vet du, Johan«, sade hon med upprörd röst, i det
hon häftigt reste sig upp från pallen och började gå af
och an i det lilla rummet, «jag har sörjt och sörjt, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free