- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
107

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Solen bakom moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutet. Med flygande pulsar och svidande ögon satt jag
där vid den slocknande spiselden och sträfvade igenom
sida efter sida, blad efter blad, tills jag ej mer kunde
urskilja ett ord. Jag gick då in i en vedskrubb och gräfde
fram så många vedflisor, som fanns därinne; lade en
och en i sänder på elden och fick ofta afbryta min
läsning för att blåsa upp elden i de små stickorna, och
vid denna osäkra men flämtande belysning knogade jag
mig igenom min bok trött och hufvudyr. Men under
hela tiden höjde sig en varnande röst i mitt inre mot
denna nattliga kropps- och själsförstörande läsning.
Denna röst förekom mig synnerligt efterhängsen och
besvärlig, och jag sökte med alla möjliga skäl att nedtysta
den. Men rösten blef allt mer och mer högljudd och
enträgen, och jag — i stället att hörsamma den — läste
på allt flitigare och ifrigare, tills jag hunnit nära slutet,
då den varnande stämman åter höjde sig i mitt inre
högre än förut: ’Om du skulle dö i natt eller om
Herren komme till doms i denna stund, skulle du då våga
möta honom med denna bok i handen?’ Denna
närgående fråga genomisade hela min varelse, men boken
släppte jag ej ändå innan jag läst slutet. Hvems röst
månne det var, du Fina, som så angeläget sökte förmå
mig att afstå från en skadlig sysselsättning, om ej den
trofaste Gudens, som talade genom mitt samvete.

Men då jag efter slutad läsning satt och tänkte öfver
mitt handlingssätt, måste jag gifva rösten rätt och
erkänna, att jag hade fåfängligheten kär och älskade lögnen.
Ehuru jag icke var vaken öfver mitt själstillstånd för
öfrigt, blef det dock nu fullkomligt klart, att denna
läsning tillfogade mig blott själsskada och aflägsnade mig
allt längre från Gud. Jag gjorde då ett högtidligt löfte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free