- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
109

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Solen bakom moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnimmer intet af det Guds ande tillhörer, ty det är
henne en galenskap och hon kan icke begripa det,
emedan det måste andligen förnimmas och dömas’. För det
andra, så förundrar det mig icke heller, att du ej finner
dig tillfredsställd med sanningens enkla och närgångna
språk, emedan du vant ditt sinne vid diktens konstlade
framställningssätt. De enfaldiga och osminkade
berättelserna i Guds egen bok uppjaga icke din fantasi och
föra dig icke in i en förförisk drömvärld, såsom den
mänskliga dikten gör. Den största skadan af
romanläsningen är alltså den, att den tillsluter hjärtat för Gud
och hans ord, på samma gång den gifver våra åsikter
en falsk riktning. Med ett ord: Den kvarhåller oss i
den andliga sömnen och gör oss oemottagliga för Guds
nåd, såsom jag visst förut sagt. Detta är min
erfarenhet, och jag tänker, att den äfven är din, blott du vill
vara ärlig inför dig själf. Du får ej vara ledsen på mig
nu, kära syster, därför att jag talat, hvad Guds ord och
samvetet bjuder mig säga.«

«Det är inte värdt för mig att vara ledsen. Om
jag skall ligga och vaka och gråta hela natten, så är det
icke första gången — och säkert icke sista heller. Och
hur det är, så orkar jag inte bli ledsen på dig, Johan,
hvad du än säger. Du har alltid varit solskenet på min
mörka väg. För all den sorg, som sargat mitt hjärta
och ryckt hvar enda liten glädjeblomma från min
ungdomsstig, har du dock aldrig gjort mig sorg förr än —«

«Säg ut, Fina; du behöfver icke frukta att såra
mig.«

«Jag kan icke säga, att jag har någon sådan fruktan.
— Den tiden är nog förbi, då mina ord vägde så
mycket i ditt omdöme, att du skulle kunna känna dig sårad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free