- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
133

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Solen bakom moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sa han. Men jag sa stopp, jag, för se, får satan taga
fatt i lillfingret, så tar han snart hela handen. Vi kunna
icke på en gång dricka Herrens kalk och djäflarnes kalk,
sa jag.«

«Det tyckte väl Stor vara dåraktigt taladt?»

«Ja, han gjorde narr af mig, förstås, och var
’enveten’ som synden, men då sa jag honom rent ut, att
Gud har tagit bort smaken för brännvinet hos Henrik
Bellin, så att han, som varit stadens priviligerade
storsupare numera icke tål att känna lukten af brännvinet
en gång. Och nu har jag troget tjänat djäfvulen i nära
femti år — sa jag — och fått bara fattigdom, sorg och
skam till lön, och tjänar jag honom längre, så gifver
han mig den eviga döden, sa jag. Därför har jag sagt
opp den tjänsten och börjat tjäna en bättre husbonde,
som ger mig frid och fröjd till min själ och kläder och
föda till min kropp, och till slut så ger han mig det
eviga lifvet af fri nåd. Och gå du och gör
sammaledes, så gör du ett byte, som du aldrig ångrar, sa jag
till Stor.»

«Det hade han väl ingen lust till, eller hur?«

«Han skulle allt tänka på saken, sa han, men
gumman hans, hon slog ihop sina händer: ’slutar Stor upp
med supen, så blir det väl två torsdagar i en vecka’ —
tyckte hon — men då sa jag henne, att när Gud har
löst själfvaste Henrik Bellin ur satans snara, så är han
allt mäktig nog att lösa Stor med, sa’ jag! Men hvar
hålla pojkarne till i afton? De hänga inte på Johan som
vanligt.«

»Oroa er ej för dem, pappa«, svarade unge Bellin.
«Jag ville gärna hafva sista söndagsaftonen fri, därför
bad jag, att de skulle få gå med i fröken Helene v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free