Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
törnrosbusken, som af barnen alltid kallats «Evelina«, till
minne af henne, som en gång planterade den, har icke
hunnit så långt i utveckling. De små knopparne ligga
ännu inneslutna i sina svällande lindor och tillaga i sina
små förborgade laboratorier den ljufvaste af all vällukt.
Men vällukt saknas ingalunda på denna vackra
sommardag. Luften är genomträngd af det friska doftet från den
stora Caprifoliebusken, som djärft klänger sig uppför sin
spalier vid knuten af byggningen och nu är öfversållad
af sina skära, välluktande blomklasar. En hänförande
dager af frisk poesi ligger utbredd öfver denna lilla
sommaridyll, så nära den gamla stadens bullrande lif med
dess kvalm och dam.
Han finner visst dagen angenäm, lille Pip med, där
han ligger och solar sig på fönsterbrädet utanför det
öppna fönstret. Han ser ut att vara djupt försänkt i
angenäma betraktelser, njutande i fulla drag af
sommarlif och sommarvärme. Ehuru hans stora gula ögon
mekaniskt följa de muntra flugorna och fjärilarnes lifliga
dans, anser han det nog vara under sin ålder och
värdighet att anställa jakt på dem, hvilket han, i likhet med
all annan kisseungdom, plägade finna så trefligt i sina
yngre dar. Den hederlige Pip är fortfarande familjens
gunstling, och han vet detta, därför söker han så värdigt
som möjligt uppbära denna ära. Vid inträdet i
förstugan såras ögat icke numera af de smutsiga teckningar
och karrikatyrer, som förr vanprydde väggarne; dessa
äro hvitstrukna och rena. Den tunga, klumpiga dörren
som var så kinkig att öppna för en ovan hand, har fått
lämna rum för en sådan treflig finhyflad och lättvindig
dörr, och tröskeln är icke högre, än en tröskel bör vara.
Det stora rummet är dubbelt ljust mot förr, ty Bellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
