- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
142

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fladdrar på hällen en liten liflig brasa, som nyss satt
två blanka kaffekokare i häftig sjudning, hvilka då och
då sända en aromatisk pust inåt rummet. Du och jag,
käre läsare, söka dock fåfängt leta upp någon af dem
vi varit vana att finna här inne. Ingen af dem se vi
mer än lille Pip, som nu tagit sig en ljuflig
förmiddagslur på sitt soliga läger. Vi se dock en gammal kvinna
beställsamt syssla med kaffekoppar och teskedar samt
lägga upp färskt, doftande kaffebröd i tvenne korgar.
Denna trefliga gumma i sin rena bomullsklädning, sitt
ljusa förkläde och den lilla tresnibbiga ylleduken med
sitt hvita burr omkring sitt fylliga, godmodiga ansikte är
fru W—s gamla trotjänarinna, Johanna. Hon är mycket
upptagen af sina tillrustningar, den goda gumman, men
så brådtom har hon icke, att hon ej understundom ger
sig tid att titta ut genom fönstret och kasta spejande
blickar utåt den vida blå vattenspegeln, som i storslaget
majestät utbreder sig nedanför klipporna, hvarvid «den
late katten« får mottaga en och annan vänlig smekning.
Hon tog nu fram en prydlig sockerskål ur den ljusgula
skänken, då hon fick höra fotsteg utifrån förstugan.
Dörren öppnas, och en äldre kvinna med ett blekt,
fåradt ansikte, där lifvets allvar med tung hand ristat sina
runor, inträdde. Hon var klädd i en brun ylleklädning
och svart klädeskofta. Den svarta silkesduken gaf hennes
ansikte ett ännu skarpare och kantigare utseende än det
hade i sig själf, men hennes leende, då hon hälsade
Johanna, var fryntligt och vänligt.

«Här har blifvit riktigt på herrskapsvis, sedan sist
jag var inne«, sade hon och såg sig med stora ögon
omkring i rummet, «så fint och blankt öfverallt, så...«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free