- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
144

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dö den rättfärdiges död, då började jag allt fundera på,
om inte Johan hade rätt ändå och jag orätt, som dock
alltid tyckte mig vara så klok. Så satt jag där hemma
en kväll i ensamheten, och grät gjorde jag förstås, jag
som hade mist all min glädje på jorden. Då kom Johan
och satte sig bredvid mig och frågade så gladt och
vänligt: ’Får jag stanna hos eder en stund, moster
Thorman?’ ’Du kommer, som du vore sänd ifrån Gud’ sa’
jag! ’Det är bara mörker och elände, hvart jag vänder
mig, men då du kommer, tycker jag det blir lite ljusare
strax’, sa jag till Johan. Då tog han upp bibeln och
läste berättelsen om änkan i Nain, och det passade så
riktigt in på mig, men gossen min kunde jag ju ej få
tillbaka ändå, och jag tyckte, vet jungfrua, att jag inte
orkade lefva utan honom och att Gud var så hård emot
mig, då han tog min Adolf ifrån mig, så jag kunde
ingen tröst få af allt, hvad Johan läste och talade. Då
frågade Johan: ’Är moster säker på, att aldrig återfå sin
son?’ ’I våra dagar ske inga underverk, mente jag tro
på, så det är nog säkert, att jag aldrig får se honom
mera.«

’Men kommer det icke ett lif efter detta’? frågade
han. Ser hon, jungfru Johanna, det hade jag aldrig
kunnat få mig att tro, förrän vid gossens död. När jag såg,
hur glad han sträckte upp händerna, liksom han sett en
god vän däroppe, och tackade in i sista andetaget, då
började jag att få andra tankar om den saken. Jag
svarade Johan, att jag tror det, på Guds makt. ’Men’, sade
han då, det finns icke allenast ett evigt lif utan äfven en
evig död; hvart tror ni, att Adolf gick?’ ’Jag är viss om,
att min gosse gått till det eviga lifvet’, svarade jag lite

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free