Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hastigt, för se jag blef smått stött på Johan, för att han
kunde sätta den saken i fråga.«
’Det är jag också’, svarade han, ’men är det ingen
tröst för er att veta, att Adolf är evigt salig?’ ’Jo’,
svarade jag, ’det är nog den enda tröst jag har!’
’Då kan ni snart nog få se er son igen däroppe’,
sade Johan då. ’Det är bäst ställa så, att ni får möta
honom i de eviga fridsboningarna!’ ’Ja, om jag bara
finge dö snart och slippa gå här och sörja, sa’ jag!’
’Är moster säker om, att hon passar att komma dit, där
Adolf nu är?’ frågade Johan då och såg på mig, som
om han kunnat se tvärtigenom mig. Åh, gubevars för
annat!’ svarade jag. ’Jag kan väl aldrig tro annat, än
att jag det får’, svarade jag i min fåkunnighet. ’Där
skall intet inkomma det besmitteligt är, det styggelse gör
och lögn. Där skola endast de inkomma, som hafva
tvagit sina kläder och gjort dem hvita i Lammets blod’,
svarade Johan då, med detsamma han tog afsked och
gick. Men aldrig en blund fick jag i mina ögon den
natten, skall jungfru Johanna tro! Allt hvad jag gjort i
mina dar, fann jag vara besmitteligt; och jag, som hade
ett så godt och bra hjärta, fick se, att det var fullt af
bara styggelse — och hvem hade väl varit värre att ljuga
och föra skvaller än jag — och ju mer jag sökte
ursäkta mig själf, ju värre blef det, och jag kunde inte
bärga mig, förr än jag fick tala med Johan igen. Han
visade mig vägen till Jesu sår, och jag fick syn därpå,
att dar var det godt rum för mig också, och sedan dess
har jag hållit till i såren och varit vid godt mod och
hvilat vid Guds fasta löften, fast jag inte kan glömma
gossen min, som skulle gå ifrån mig och lämna mig
ensam och öfvergifven i sorg och fattigdom på gamla dagar.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
