- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
148

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väft öfverdraget på soffan och stolarne? Det var riktigt
vackert och väl väfvet.«

«Ja, det tror jag, det! Det är allt Fina, som både
hittat på mönstret och väft det. Hon har riktigt godt
för att göra gagn, flickan; och rask har hon blifvit som
en spole, på senare tiden. I minns väl, hur det var förr
madam«, fortsatte gumman i låg och hemlighetsfull ton,
«så länge far hennes söp och hon jämt gick så där
tungsint, så dugde hon icke mycket till. Det såg ut
som Jerusalems förstöring ikring henne.«

«Ja, det var inte så godt för henne att ha det
annorlunda heller, vet jungfrua. Ingen vet bättre än jag,
som ofta tittade hit, hur många hennes svårigheter voro,
medan fadern söp och ungarne voro små. Och så
hade hon ett sådant humör, att hon lade allting så tungt
vid sig. Hon behöfde allt att få lägga sin börda på
Herren, hon.«

«Ja, Gud ske lof! det blef ingen ann råd för henne
till slut. Hon bar allt för länge på både synder och
sorger ändå. Det är väl inte mer än ett år, som hon
varit glad i Gud.«

«Så olika kan det gå med oss«, anmärkte madamen,
«jag, som var en sådan gammal hård syndare, fick tro
nåd efter bara två dagar, då däremot jungfru Fina, som
alltid varit en bra och hederlig flicka, får gå och bära
på bördan hela året. Men hvem tro det var, som fick
blifva henne ett gladt budskap, vet jungfrua det?«

«Det gör jämt detsamma, tycker jag, vet hon,
madam lilla! Hvem af sina skröpliga barn Gud vill sända
i sina ärender, det angår just inte oss. Det är i alla i
han som förer ordet in i hjärtat; och det har han fått
göra med det kära barnet här; prisadt vare hans namn?«

Hon hade således kommit till ro och fått frid för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free