- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
152

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyste och bjudningen ljöd så kärleksfullt, men fången satt,
där han satt, hans händer och fötter voro fängslade,
hvad gagnade det honom att höra frihetens budskap, då
ingen lossade hans kedjor?« Fina gömde ansiktet i
händerna och snyftade.

«Men, i allan dar! Bad inte fången, att konungen
skulle lösa banden?«

«Jo — han ropade och bad — men han satt där i
fjättrarne ändå.«

«Ja, det var då en bra konstig konung, som kunde
gäckas så med en fattig stackars fånge! Men, Gud ske
lof! sådan är inte min konung! Då han bjuder en fånge
frihet, så lossar han med egen hand alla kedjor. Men
jag misstänker, vet hon, Fina lilla, att den där fången får
skylla sig själf, att han fick sitta, där han satt.
Konungen löste honom nog, men då tyckte fången, att det
icke gick så cirkladt och ceremoniöst till väga, som han
föreställt sig det skulle gå, därför satte han åter på sig
sina fjättrar för att sedan lösa dem efter sitt eget tycke,
eller också försökte han att få något att betala konungen
med först, innan han tillät honom att lösa sig.«

«Hvad skulle en utblottad fånge väl hafva att betala
en konung med?«

«Åhå, han sökte väl gömma ihop några smulor af
fångkosten att gifva som lösen, men se, det ville inte
kungen ha — den hade han i alla fall själf bestått fången.«

«Hvarför smulor?« frågade Fina och kunde ej
afhålla sig från ett leende.

«Åh, jag hörde namnen på några här om dagen:
’Angelägenhet om frälsning’, ’ånger’, ’allvar’, ’sorg öfver
synden’.«

«Det är misstag, Johanna, ty dessa ’smulor’ har
fången aldrig ägt«, afbröt Fina och utbröt åter i tårar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:33:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmetss/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free