Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fängstat Esthers hjärta vid det synliga, brustit. Ännu
ett band förenade hennes själ med himlen.
«Var så go och kom och smaka på kaffet, innan
det svalnar! Var så god, frua! Se så, Fina, tag nu
ditt främmande med dig! Var så god, I med, madam
Thorman! I är ju bjuden, vet ja! Var så god nu!«
Hela sällskapet med Johanna och madam Thorman
till eftertrupp vandrade nu ut i det klara solskenet för
att njuta af den vackra junidagens friska grönska och
ljufva luft. Fru W. hade bakat en läcker kaffetårta till
dagens ära, och denna tronade midt på det prydliga
kaffebordet, där koppar och teskedar glänste i de små
nyfikna solstrålarne, som lyckats smyga sig igenom
löfverket och, muntert hoppande från kopp till kopp, från
blomma till blomma där på bordet, göto ett gyllene
skimmer öfver alltsammans. Lille Pip hade lagt sig på
ena bänken i en afvaktande ställning, ehuru han ej ville
låta märka, att han väntade. Han hade lärt att behärska
sig, den gamle gossen, men man såg likväl på de
betydelsefulla klippningar han gjorde med öronen, då
ljudet af någon välbekant röst nådde dem, att stunden
äfven för honom hade sitt djupa intresse. Men det såg
ut, som kaffebord, katt och solstrålar fått vänta förgäfves,
för att icke tala om piltarne, som lagt sig raklånga i
gräset och täflade om, hvilken som kunde få de tjocka
syrénlöfven att smälla hårdast. Det lifvade sällskapet
tycktes aldrig vilja lämna den lilla verandan, där de voro
fördjupade i åskådandet af den sköna utsikten. Hela
staden låg utbredd framför dem som en gigantisk karta
med sina gator och torg, sina i alla möjliga färger
målade hus, sina oräkneliga röda och gråblå tak, ur hvars
skorstenar här och där upphvirflade små lätta ljusblå
rökmoln, som styrde kosan rätt upp i den mörkblå luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
