- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
161

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Ja, det räcker godt åt både mig och farbror Stor,
min lilla pulla!« svarade Bellin och upplyfte sin flicka
på sitt knä.

«Hur är det med gubben Stor nu för tiden?«
frågade Johan.

«Joo, galant! Han försökte allt i det längsta,
Storgubben, om det inte skulle gå för sig att vandra med
ena foten på den smala vägen och den andra på den
breda, men det bar allt ikull för gubben rätt som det
var; och han hade väl blifvit liggande där, om Gud inte
hade hittat på råd att få honom på benen igen. Och
det skedde på så vis: Stor var långt ute på sjön, vet
du, och då skickade Gud en storm, som höll på att
vältra honom i; och Stor kom i sjönöd till både kropp
och själ, han. Men se, då fick Gud riktigt tag i honom,
och han höll säkert i, fast han doppade gubben om och
om igen, till dess han fått Stor så liten som ett
solgrand. Och se’n dess lefver Stor på fri oförskylld nåd,
han som jag. Liten och ringa i egna ögon, men i Guds
ögon är han ännu Stor!«

«Nej, tänk, att jag skulle få höra en så glad nyhet
i dag!« utbrast Johan med mer än vanlig liflighet. «Den
satte kronan på dagens glädje. Men kunde inte pappa
stött på gubben Stor och hans gumma, att de kommit
med på ’repet’? Det hade varit bra roligt att träffa
dem.«

«Jag stötte nog, må du tro, men se stången var för
kort. Stor är tre mil ute på sjön vid detta laget, och
gumman hade gått ut åt landet till dotter sin.«

Selma och Johan gingo med Fina, som ville visa
broder trädgårdsmästaren, att hennes ärter och bönor
redan hade stor blomknopp. Under tiden dukade de
båda gummorna af kaffebordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free