- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
162

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Nåå, frua, hvad tycker hon om sonkvinnan min?«
frågade Bellin, sedan de blifvit lämnade ensamma i bersån.

«Jo mycket, käre Bellin«, svarade Esther med stark
tonvikt på ordet ’mycket’. «Hon ser ut att kunna blifva
’sin mans krona’ och göra honom lycklig, fastän hon icke
till alla delar kan jämföras med honom. Men nog passar
det bättre, att mannen är sin hustru öfverlägsen, än tvärtom.«

«Ja, ser frua, jag är inte karl till att leta opp mer
än två kvinnfolk, som jag kan jämföra med Selma, och
den ena var min Lina, för se hon var en krona till
hustru, fast hon fick ett nöt till karl, stackare! Och
vänare kvinna har jag aldrig sett. Och så är frua den
andra, för se hon är då jämt som en Guds ängel.«

«Nu går ni för långt, Bellin, så får ni icke säga«,
afbröt honom fru W. med någon förlägenhet «Fast nog
är det min största ära att jag ibland får vara ett ringa
sändebud ifrån min Herre. — Men hör så gladt Fina
skrattar där borta! Hos henne kan man se, att det
blifvit glädjeolja för sorg och sköna kläder för en
bedröfvad ande. Ni har en stor skatt i henne, Bellin!«

«Bättre än gull, frua, ädlare än pärlor, som Lemuel
säger! Så länge jag gick och söp och var en odåga,
så var hon allt en riktig kinkblåsa, vet frua, och det var
inte att undra på, förstås, för se hon fick taga itu med
eländet så det pep efter! Men nu är hon så mjuk, så
jag kunde linda henne om mina fingrar — och vänlig
mot far sin — och flitig i huset som en liten myra och
det synes allt, frua — gör det inte det? Hon har för
länge se’n kunnat sätta fötter under eget bord, ska’ jag
tala om för frua«, fortsatte han i hviskande och
hemlighetsfull ton. «Det är allt både tre och fyra, som titta
blidt efter flickan, men tyst för all del! hon vill inte,
att någon skall vetat. Men hon vill blankt inte gå in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free