- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
164

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom. Därför kallar jag bror min hemmets solsken
med största lugn.«

«Hör du det, Nina? Det lär icke hjälpa, att du
sätter dig på tvären och vill beröfva mig min
hederstitel«, sade Johan och nöp lekfullt lilla syster i kinden.
«Men vet du hvad? jag tror nästan, att jag afstår min
titel åt dig, ty eljest får hemmet allt för ofta blifva utan
solsken. Således blir det din tur att hädanefter vara
hemmets solsken!«

«Nej, jag är pappas solstråle, och det vill jag hälst
heta«, svarade Nina och lade armarne om pappas hals.

Henrik Bellin reste sig upp, blottade sitt hufvud och
knäppte tillsammans sina händer:

«Barn«, sade han med högtidlig stämma. «Jag är
alltför ringa till all den barmhärtighet, Herren har gjort
med mig och mitt hus! Låtom oss gemensamt tacka
och prisa vår Gud, som fört oss alla ur mörkret till sitt
underbara ljus!«

Alla reste sig upp, och Bellin uppläste utantill, med
klar ljudelig stämma, Davids etthundratredje psalm.
Sedan tackade han Gud på sitt rättframma sätt i varma
ordalag, att han låtit sin nådesol lysa in i allas deras
hjärtan, som voro närvarande vid denna enkla
familjhögtid, och bad, att de fortfarande måtte förblifva ljus
i Herren och hjälpa till att lysa och värma många
förfrusna stackare, som ännu gå vilse i mörkret.

Då fadern slutat sin bön med ett kraftigt amen, sjöngo
Johan och Fina: «Låt de mindre ljusen brinna«, hvaruti
flere röster instämde, och därmed var då den lilla
familjefästen slutad. Och härmed slutas äfven den
anspråkslösa berättelsen om «Hemmets solsken«.

"För dem, som Herren frukta, skall uppgå
Rättfärdighetens sol med salighet under sina vingar."



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free