Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det lilla uppskovet, och efter en fem, sex
minuter kom äntligen nattvakten, som jag befallde att
undanskaffa banditerna, sedan man undersökt
deras fickor.
Man kan lätt föreställa sig den höge
ämbetsmannens känslor, då den avbrutna färden
fortsattes. Trots sin annars vanliga högdragna
värdighet vände han sig plötsligt helt och hållet till mig
och omfamnade sin räddare samt utbrast,
skälvande aV sinnesrörelse: »Aldrig hade jag kunnat tro
dig om att vara en så tapper och tillgiven man.
Jag kan inte nog tacka dig!»
Det kunde också vara tack värt, tänkte jag.
Ty för ett sådant där galgstreck skulle man lätt
kunna komma på Tripolisgalärerna, om saken
misslyckats. — Men här i palatset blev det till en
storartad bragd. Själva den lysande padischan ville
personligen se mig, och jag hade denna gång för
första gången tillfälle att höra honom saga, att
han skänkte mig 5,000 lire och att han skulle tala
vid Achmed, då denne tydligen inte fått reda på
att jag fanns till och därför ännu inte kunnat
underrätta landets högsta person om att en sådan
skatt som jag fanns att tillgå. — Äventyret hade
allt nog fått en utgång, som endast kan hända
en av Allahs utvalda, och från den dagen steg jag
utan främmande hjälp allt högre. — Förtroendet
som man visade mig blev obegränsat. Mitt rykte
som pålitlig var tryggat för alltid, och man kallade
mig sedan i palatset aldrig annat än: »Vår Sia».
Som jag emellertid anser mig vara en högst
ordentlig man, uppsökte jag en tid därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
