Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvunnit för oss, varpå vi försökte att fä upp dörren
som man väl stängt efter sig. En av mina män
började bearbeta dörren med medförda verktyg,
och lyckades till vår överraskning både fort och
lätt varpå för oss visade sig en lång och trång
korridor. — Med revolvrarna på spänn trängde
vi försiktigt in i denna, smygande på
tåspetsarna, men hejdades plötsligt vid ljudet av ett
klingande skratt och i detta hörde vi en röst, som
obesvärat utbrast:
— I vilket fall som helst måste vi vänner
taga våra mått och steg mot de spårhundar, som
bevaka hela det här huset I värsta fall måste vi,
hur obekvämt det än kan vara, söka oss ett annat
ställe.
Med återhållen andedräkt lyssnade vi till
denna röst. Trots min viljekraft kände jag, att jag
darrade, ty detta kunde inte betyda något gott. —
Att en hög paschas son var med i spelet,
förlamade min handlingskraft. Denne hade en så stor
makt, att han kunde skicka både mig och min
förman till galärerna. — Men i alla fall kom jag
ändå slutligen till ett avgörande, i det jag
dristigt öppnade dörren — och stod i samma stund
öga mot öga med män, vid vilkas åsyn jag dock
kände mina knän skälva och att min tunga skulle
neka att göra tjänst. — Utom förutnämnda
paschason och italienare befunno sig där ett par
personer, som stodo hovet mycket nära. —
— Äntligen! utbrast paschasonen — en officer
i gardet — vändande sig till mig: — Ser man på!
Det har således lyckats er, Effendi, att snoka reda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
