Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin herres levnadssätt — ännu mindre främlingarna
och allra minst de kristna.
Jag erinrar mig en gång en diplomatisk bal,
där jag i tjänst befann mig närvarande. — Då
föreslog en engelsk journalist, att jag
skulle låta honom få en inblick i mina turkiska
embetserfarenheter. — Tilläggas bör, att jag
sympatiserade mycket med engelsmän och att jag
även lärde mig deras språk. — Jag lovade honom
att tänka på saken. Och då, som jag sagt, strävan
efter popularitet just inte var främmande för mig,
lovade jag att skriva till honom i London rörande
saken och hur jag tänkte göra. Journalisten skulle
snart resa hem dit.
Jag höll ord och meddelade honom kort och
tydligt, att då även jag i likhet med många mina
landsmän blev tvungen att gå i landsflykt för att
söka mig en fristad i England, då skulle han
få de första raderna av mig, rörande det omtalade
manuskriptet. — Längre fram fick jag dess värre
höra, att denne journalist skadat sig till döds i en
sporttävlan.
Men nu skall jag fortsätta med beskrivningen
över det, som hände på den tiden, då sultanens
fiender gåvo de första allvarligare livstecknen
av att de funnos till. — Med den frågan år
naturligtvis sultanens egen person inbegripen, och
jag känner, att jag helt visst inte är helt i stånd
att vara fullt objektiv med hänsyn till denne man.
— Han har därtill gjort för mycket för mig och
givit mig för många bevis på sin bevågenhet. —
Men trogen mitt fattade beslut vill jag dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
