Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men lika fullt, vi skulle väl snart få se, hur långt
han skulle komma även denna gång.
Det var en höstkväll vid sextiden, och det
började redan att skymma. Jag hade för mig en
längre promenad, skulle till Stambul där jag
hoppades att träffa några av mina underlydande.
Redan då jag kom till Galatabron fick jag se en av
mitt folk passera förbi mig åt motsatt håll, och
jag befallde honom att ännu två skulle uppsökas
att närsluta sig till oss — ett par, som sedan
skulle uppsöka mig på bekant mötesplats,
nämligen en mattaffär, som innehades av en min sedan
åratal förtrogen och tillgiven vän och som redan
länge gjort mig åtskilliga tjänster. Sedan jag
inkommit där och uppehållit mig en liten stund
med innehavaren, begav jag mig in i ett inre
rum, där på väggarna upphängda mattor
fullständigt utestängde bullret från gatan, och där
man likaledes kunde tala obehindrat utan
fruktan att bli bespejad av lyssnare. — Mina agenter
kommo strax. Sedan jag för dem omtalat
sakförhållanden sade jag:
— Kära vänner! Vi måste uttänka något sätt,
hur vi skola kunna återskaffa åt juden dennes
bortrövade penningar, och dessutom göra det så, att
Fechim kreverar av förargelse.
— Det bästa sättet att få honom att krevera,
år att ränna genom hans mage en god värja. Bättre
medel känner jag inte, — sade en av mitt folk.
— Vad tror du om saken? sade jag till en
annan av mina underordnade.
— Jag är av samma åsikt som Edchem, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
