Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prästen kom skakade den dömde bara på huvudet och
syntes inte vilja den andlige något.
Jag kan inte säga annat än att detta tilltalade
mig. — Prästen framkallade naturligtvis för hans
tankar den mullah, som kränkt hans syster, och
därför ville han inle heller ha något sakrament av
dennes ämbetsbroder. Han önskade ingen välsignelse,
han ville icke försona sig med sitt öde.
Få muselmän skulle ha handlat på ett sådant
sätt. — Ej minst bödeln blev förvånad över detta
uppförande och närmade sig för att utvälja
personen i fråga till numro ett på listan. Men han
hejdades av mig, som i stället förordnade, att
denne turk skulle tagas sist. Jag ville inte onödigtvis
försvåra de andras kval med att en av dem skulle
benådas.
Bödeln var emellertid snart färdig med de fyra
övriga och stod nu beredd att gripa sig an med
den femte. — Men inte ett minspel förrådde hos
denne, vad han kände, trots att han med egna
ögon redan bevittnat, hur det nu skulle komma
att gå med honom själv. — Lugnt och med
intresse hade han sett, hur den ena efter den andra
bragles om livet. Och då nu bödeln kom även
till honom, tyckte jag mig se, att han mottog
honom nästan med ett leende, vilket inte minst
behagade mig. Och jag tänkte: »Där har jag en
riktig järnnatur. En filosof i alla fall. Men få är
det förunnat, att kunna gå mot döden på det
sättet.»
Nu förde man fram honom under galgen. —
Hans blick var öppen och uttryckte ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
