Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
vennene flyttet sig sammen og gjorde rum for Hu-
stads på en av de midtre benkene.
Predikanten satt alt for foten av talerstolen.
Han hadde lang frakk med opstående krave; over den
reiste halsen sig naken og kraftig. Hodet var stort,
ansiktet bredt og munnen fyldig. Blikket holdt han
nedslått, de hvite hendene foldet. Alle øine stirret
på ham.
På opfordring av snekker Billing, som ledet møtet,
sang de første vers av salme nr. 592.
Karen Anna sang ikke; men hun fulgte med i
den storstilete boken, moren holdt med begge hender.
Den gamle stemmen lød like innved øret hennes,
brast på de høie tonene; skalv av forkynnelse i ordene:
At hvad vi bede, så få vi og finde,
at når vi banker, oplukkes din dør.
Hun drog lebene ned i et slags smil. Og da
taleren kom på stolen, så hun hardt på ham: det
skulde bli rart å få vite,om de fikk det, de bad om i
Sverige!
Han hadde sterke øine ...
I førstningen talte han lavt. Likevel var det lett
å høre at det bodde en veldig røst i ham. Og det
spredde sig en spenning 1 salen: når vilde han slippe
den til?
Han snakket en blanding av svensk og norsk —
mange bøide sig frem som for bedre å fatte de frem-
mede ordene. Men bibelstedene hjalp dem — han
brukte mange, og de fleste som satt her, kunde sin
norske tekst.
I innhold skilte ikke talen sig større fra de utleg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
