Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
menhet mot gamle arbeidersker. Vi har en privat
bedrift — vi driver privat. Min bror dér og jeg har
arbeidet konfeksjonen op fra systue til fabrikk.
Vi har skapt rørelse her på stedet, vi begynte for
tredve år siden, vi har hengt i til alles beste i tredve
år. Og vi tenker ikke å ruinere hverken oss selv
eller andre.»
«Vi tenker på alles beste, tuppene mine.»
«Og hvis det er så — Gunner tvinnet urkjedet
sitt om fingren — «at skredderne akter å sette ben
for oss, så har vi utveier. Vi kan flytte bedriften
lenger op i landet. Vi kan flytte den vestover til
kysten. Vi har overveiet det. Tomten og bygningen
er salgbar. Vestover, ved kysten, er det gode arbeids-
vilkår, som vi vet.» Han så på broren.
«Men det ordner sig,» sa Olaus. «Det ordner sig
her på plassen.»
«Å blir det for ordning da?» Birgitte stirret på
ham. «Det er det vi vil vite.»
«Skal få vite det, Andersen. Vi er på veien,
tuppa mi.»
«Ja. Vi er lovt svar.»
«Det endelige svar skal dere få, når status er gjort
op.» Gunner så ut av vinduet.
«De skal få svar idag.» Det kom tyngde over hele
Olaus, stolen skrek under ham, han støttet hendene
mot armlenet: «Det blir så, at den som vil arbeide
med tillit til sjefene, møter på verkste" på mandag.
Den som ikke har tilliten, slutter på mandag. Det
er fjorten dagers opsigelse; vi betaler ut fjorten dagers
lønn efter overenskomst. Det blir en utgift for oss;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
