Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pnyx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Med hen-skaren Äidoneus hafva slutit
Att innan nästa solnedgång ha skänkt
Hvaren sitt, lif åt honom! Hören det,
I Gudar alla!
Nu, Alkinoos,^
Låt din paian dem gifva mod och lust,
Att de med glädtigt mod må gå till döden,
Som ginge de till älskarinnans möte!
ALKINOOS.
Freden och trefnaden herrskade nyss i våra bygder;
Skördarnes gulnade ax vaggade sakta för vind.
Vinrankan lutade re’n emot jorden de mustfylda klasar,
Väntande odlarens knif, fyllande rikligt hans hopp.
l)å kom den stridslystne Ares och blåste i
koppartrumpeten,
Väckte det vilda krig, fylde vart sinne med skräck.
Snart ligger landtmannens gröda förtrampad af
stridshingstens hofvar;
Makan slits från sin man — barnet ur moderligt sköt.
Gudarnes vilja så är; då ej höfves oss klaga och knota.
Fyllen då endast er pligt, striden som männer och dön.
Derföre, ynglingar, sägen farväl till er hembygd, den
kära,
Och för den sista gång famnen den älskade mö.
Aldrig 1 mèr skåden röken från hyddorna hvirtta mot
ethern,
Helsande. fjerran ifrån honom som vändt till sitt hem.
Tågen mot fienden djerft och skyn ej att fälla de
främste,
Och till likbår enhvar bruke sin jernskodda sköld.
Lycklige I, som till Hades fån gå de förste af alla;
Styggelsen slippen I se, fasorna lemnen 1 qvar.
Hell er, som ren i er ungdom odödligheten fått vinna;
Ty fastän döden i dön, lefven I evigt ändå.
(Alla aftägu, under det qvinnor och barn vinka dem afsked.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
