Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pnyx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O, att jag vore man, att mina senor
Fått denna samma styrka som mitt sinne!
Då skulle snart vår jord befrias från
Det odjur, som nu för sin ärelystnad
Uppoffrar allt och öfvar nesligt våld.
Men han är ju en dödlig blott som jag
Och hvarje annan mensklig varelse.
Är ej hans hjerta utaf kött och blod?
Är ej hans lifstråd lika svag som andras?
Jo visst! Då kan den skäras af helt lätt
Med detta lilla ting som kallas dolk.
En herrlig tanke! Han skall dö, ja dö!
Och Hellas skall bli räddadt. Höge Gudar,
Hvi gåfven I mig icke förr den tanken ?
Hvad skall min far dock säga? Ej han vill
Att jag min hand befiäckar med ett lönnmord
Och störtar mig i alla krigets faror.
Förlåten dock, I Gudar, om min fader
Jag gör emot, då jag ett högre mål
Fullfölja vill. Och nu i natt jag måste
På väg mig ge att hinna upp tyrannen,
Förrän han utfört har sitt snöda dåd.
Jag kan ej säga ett farväl till honom
Som har mig lifvet gifvit. Men hvad mer?
Om han ej ser sitt barn i verldeu mer,
Så har hans ålderdom den trösten vunnit,
Att han har fostrat Hellas’ räddarinna.
Och nu, I Gudar, leden rätt min stig,
Att krigets brand i skurkens blod må släckas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
