Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Det värf, som var för stort för dig, min dotter?
0, trefaldt ve mig, arme, som ej fick
De minas öde dela, som på ängen
Derute sina hviloställen fått!
De hvila efter lifvets strider, se’n
De druckit glömska utur Lethes våg.
O, jag förbannar denna stund, då jäg
Mitt enda barn uti förderfvet bragte.
hermione.
Ack, fader, ej är skulden din. Du följde
Ju Gudens maning blott.
KRITON.
O nej! Jag dåre,
Som icke fattade hans mening! Allt,
Allt är förbi; ej båtar mer att klaga.
Hermione, vi måste nu begagna
Ett lägligt ögonblick till flykt, på det
Jag söka må en fläck utaf den mark
Som mina fäder brutit, att jag der
Må hvila mina trötta lemmar och
Begråta der mitt arma, arma Hellas,
Tills döden torkar bort den sista tåren.
Men fort, mitt barn! Snart hit man samlas; då
Min undergång är viss. Ty vet, jag flytt
Erån mina väktare, och nu de rasa
Af harm, jag gissar. Fort då härifrån!
HERMIONE.
Ja, låt oss skynda . . .! (Als.) Men hvad omotståndlig
Förtrollning binder mig vid denna plats?
Samvetet ropar: »gå!» men hjertat ropar:
»Blif qvar!» Jag hatar denna plats, och dock
Den är ju mig så kär!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
