Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
GELLIVARE
i Jockmock två gånger om året, vid Andersmäss och jul, rest upp till de i trakterna
kring Gellivare boende Kaitomlapparna för att hålla gudstjänst. Fördenskull
hade man år 1650 vid Na/rilokl byggt en kvrkstuga, som dock kort därefter blifvit
uppbränd af lapparna. Gudstjänster höllos sedan under bar himmel på åtskilliga
platser, ss. vid Askasjokki n. v. om Gellivare vid Linaälfvens början, där ock en usel
koja uppfördes. Till kyrkan i Jockmock infunno sig Kaitomlapparna blott en gång
om året vid vintermarknaden, dock hufvudsakligen för att idka handel. Det var
gifvet, att en så ringa kristlig uppfostran måste blifva alldeles otillräcklig, och dessa
lappar hade därför ännu framemot medlet af 1700-talet rykte om sig att vara de mest
efterblifna i fråga ont kristendom, fångna som de ännu voro i sin hedniska
vidskeplighet. För att råda bot härpå beslöto Kiksens ständer 15 okt. 1738, att en kyrka
skulle byggas i Kaitom, och enl. kgl. bref 12 jan. 1739 gafs tillstånd att för detta
ändamål kollekt finge upptagas öfver hela riket. I samband härmed hade frågan om
anställande af missionärer i lappmarken uppkommit, och på försök blefvo trenne sådana
utsedda 1741, af hvilka två, mag. Petrus Holmbom och Petrus Högström, fingo sin
hufvudsakliga verksamhet förlagd till Luleå lappmark. I enlighet med deras förslag
blef det bestämdt, att kyrkan skulle byggas vid Gellivare, ett kapell vid Killingsuando
vid Kaitomälfven till tjänst för lapparna under vår och höst samt ett kapell högre
upp i fjällen för användning sommartiden. Högström blef vid utbrytningen
utnämnd till Gellivares förste khde, och gränserna för det nya pastoratet fastställdes
af direktionen 15 jan. 1745. Först den 7 mars 1747 började kyrkan uppföras af 6
bönder från Degersel under ledning af bruksdirektören Abr. Steinholtz och var
uppsatt i april men befanns snart för liten, hvarför en korsarm tillbyggdes på södra sidan
àr 1755-
En ny ståtlig kyrka1 byggdes 1881 i den gamlas ställe, hvartill staten 22 nov.
1877 beviljat kollekt- och stamboksförmån, byggnadsvirke från kronans skogar samt
ett kontant bidrag af 3000 kronor af Lappmarks ecklesiastikverks fond.
Vid Killingsuando uppfördes enligt ofvan nämnda beslut ett lappkapell8, och
på det lilla dithörande prästbostället, till hvars bebyggande K. M:t bidragit med
400 dlr kmt, bodde missionären J. Zelberg3 under åren 1747—59. På dennes
hemställan beslöt Hsands konsist. 4 sept. 1751 föranstalta om en inhägnad begrafningsplats.
En lappskola med prästvigd skolmästare öppnades i Gellivare 1755.
Genom den storartade utveckling, som pastoratet med sin trespràkiga
befolkning särskildt på grund af grufrörelsen i senare tider ernådde, blef en
förstärkning af de prästerliga arbetskrafterna alltmer ofrånkomlig. Först genom kungl,
bref 23 sept. 1898 inrättades en komministratur, åt hvars innehafvare församlingen
skulle anskaffa boställe med åbyggnad och till dess detta skett, lämna ersättning
för hyra och ämbetsresor. En särskild grufpredikant anställdes vid Malmberget
1 Både gamla och nya kyrkan äro afbildade i Bergqvist o. Svenonius, Lappland, s. 163.
3 Härpå hänsyftar möjligen en skrifvelse till domkapitlet i Hsand 26/« I742 pastor
O. Modeen i Jockmock angående det accord han träffat med nybyggarna om kapellets
uppbyggande vid Nafriluokt i Kaitom. (Hdpr. 2*/» 1742.)
3 Zelberg var mycket verksam för utrotande af lapparnas hedniska sedvänjor. SA upp-
brände han 21 juli 1747 deras helgedom vid Saiwo s. om Dundret med dess 5 seitar och stora
hornhögar. Flera andra offerställen omnämnas ock inom Gellivare, såsom vid Klivare, Käp-
pojauresalme, Saggoquoika, Aranàiwe 111. fi. Efter Zelbergs afflyttning till Degersel jan. 1760
var ingen prästman bosatt vid Killingsuando. Själf erhöll han år 1766 Sköns pastorat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
