Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
HErnösanD
4. Magnus Jonæ [1548], kyrkopräst på Hede, nämnes d. å. i ett
permebref, som på Tunæi tid fanns hos bonden Sven Knutson på Hede (T.).
5. Olaus upptages i denna ordning utan årtal af Tunæus.
Enligt traditionen lär han ha haft »profetisk anda». Med hänsyftning på
den påbörjade grufdriften vid Åreskutan skall han yttrat: »När grå kon
kalfvar, så blir mycken dvr tid». Sista söndagen han förrättade
gudstjänst och begrafning hade han andäktigt bedt Gud vara honom
nåde-lig, som härnäst afled i församlingen, och innan nästa söndag var han
död. (T.)
6. Peder Andersson [1587—1611], sognepräst for Heide menighed.
Genom permebref från 1587, 1590 och 1604, af hvilka 2:ne funnos hos Pär
Engelbrektsson i Funesdalen och ett hos Sven Knutsson på Hede, har
Tunæus bestyrkt hans verksamhet här under dessa år. I Sten Billes
register för år 1604—05 förekommer bland domssaker, att Peder Joensson
i Vindall (Vemdalen) pliktade 5 daler »for hannd stack her Peder der
sam-masteds i armen med en knif». Vid den svensk-danska Baltzarfejden
är 1611, då isynnerhet Hede socken blef sköflad af svenskarna, och kyrkan
afbrändes, mistade äfven herr Peder Andersson hus och gård, hvarför han
måste flytta till Trondhjem med hustru och barn och där en lång tid
lefva i elände. Kon. Christian IV befaller 13 maj 1613, att herr Peder
skall förordnas till khde i Ragunda i st. f. den förrädiske herr Severin
Petrejus, som i samma bref erhåller sin afsättningsdom. (Norske
regi-straturer 4 s. 494.) Se vidare Ragunda.
7. Anders Olssön [1617-—42], troligen den första khden, som
hit-kommit efter Baltzarfejden. Sedan den gamla kyrkan med sina bastanta
murar blifvit åter i ståndsatt efter branden, var det dock genom socknens
förhärjande för sockneprästen hardt när omöjligt att lefva på gällets
försvagade inkomster. Vi se af bevarade räkenskaper att samtliga kyrkor
i Jämtland och Härjedalen (med undantag af Öfverhogdal) bidragit att åt
denne och de följande kherdarna i Hede utgifva vissa belopp i penningar
eller däremot svarande spannmål, allt efter pastoratens storlek. Dessa
bidrag, den s. k. Hedehjälpen, grundar sig närmast på ett bref af kon.
Christian IV 19 febr. 1633, ställdt till landsherren Olof Parsberg och biskopen i
Trondhjem, hvilket här nedan aftryckes.1 Sålunda uppbar herr An-
1 Brefvet, som tydligen föregåtts af någon annan understödsskrifvelse, lyder: »Christian
IV etc. Vider, at eftersom Hr Anders Olsson, Guds Ords Tjener til Hede i Herdalen, sig
under-danigst besverger över sin Underholds Ringhed, saa og at nogen Lon, som hannem tilforn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
