Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERNÖSAND 339
som där särskildt vid Korsmässotiden (14 sept.) med stark tillströmning af folk från
främmande orter utvecklades, ansågo Sthms och Gäfle borgare göra intrång i sina
handelsrättigheter, och de lyckades vid flera tillfällen utverka regeringens förbud.
Så utlyste kon. Christian I den 27 aug. 1461 bl. a. Östhammar och »Hernesant» för
olaga hamnar, såsom varande Sthlms stad till förfång.1 Sthms magistrat anmodade
i skrifvelse af 22 apr. 1472 rådet i Danzig att tillhålla sina medborgare att icke segla
till förbjudna hamnar såsom Östhammar, Gäfle och Härnesand.2 Den 29 sept. 1531
förklarade kon. Gustaf I sistnämnda hamn och marknad olaglig såsom
förnärmande för Gäfle. För att stäfja det landsköp, som det oaktadt frodades inom
landskapet, beslöt kon. Johan att anlägga en stad och gaf fogdarna upprepade
befallningar att söka förmå landsköpmänncn att flytta till den utstakade stadsplatsen
på Hcrnön, men först efter mera hotfulla skrifvelser lyckades konungen drifva sin
vilja igenom. Ar 15S5 synes inflyttningen blifvit stadgad, och följande år fick den
nya köpstaden nominellt sin första khde.4
Hemön var före stadens grundläggning kapellförsamling under Säbrå pastorat,
som dessutom omfattade två annexer. Häggdånger och Stigsjö. Landsköpmännen
bland de blifvande stadsborgarna, hvilka vid sidan af landthandeln ägnat sig åt
skötseln af sina hemman, hade hos konungen framhållit nödvändigheten af att för sitt
uppehälle under bebyggelsetiden få någon jord upplåten till mulbete åt sin boskap,
och för att villfara deras begäran lade ban under staden 3 af de närmast liggande
hemmanen på ön, nämligen i Fågelsta och Hof. At de bönder, som måste afstå dessa
hemman, utlofvades ersättning i annan jord. Därtill synes Säbiå pastorats
annexbord i Häggdånger och Stigsjö samt äfven präststomjorden i Skogs socken, som
hörde till Nora pastorat, under närmaste tiden blifvit anslagna. Som ersättning
för »the tu kyrkcboU och Harnöö Capelegäldh», som khden i Säbrå gick miste om,
erhöll han i årligt vederlag 20 t:r kronospannmål, och khden i Nora desslikes 12 t:r.
Ehuru försedd med privilegier förde staden till en början ett tynande Uf. Först
genom dess upphöjelse till stiftsstad 1647 med säte för superintendent, från 1772
biskop, och med ett fulltaligt ecklesiastikt domkapitel vid sidan samt inom sig hysande
stiftets enda gymnasium, blef Hsand under tvänne sekler framåt en bildningens
hufvudort för de norrländska länen. Af stiftets chefer hafva dock få haft sitt
egentliga residens i staden; de flesta föredrogo det landtliga och idylliska Säbrå, ehuru
stadens gamla pastorsgård var upplåten för deras stadsbesök. Denna hade vid den
förste superintendentens, P. Steuchius’, ankomst blifvit iståndsatt.4 Själf skaffade
han sig senare eget hus i staden, hvilket han 1666 afyttrade till sin måg, mag.
N. Plantin.
Till stadens prästerskap hörde utom khden-biskopen, som det synes ända från
stadens grundläggning, en komminister, under åren 1647—1723 två sådana, efter
1 Stockholms stads privilegiebrcf 1423—1700, s. 20.
ä Styffe, Bidr. till Skandinav, hist. 4, s. 15—16.
* Rörande stadens anläggning och äldre historia kan hänvisas till: G. Bucht,
Härnösands grundläggning (Arkiv f. norrländsk hembygdsforskning 1921, s. 86) och Härnösands
kyrkor (i Från ådalar och fjäll 1920, s. 86); G. Kallstenius, Blad ur Härnösands historia,
Hsand 1919.
4 I Hsands rådhus-prot. 1647 heter det: »Beviljades till stadzens prästgàrdzbyggning
23 dlr 16 öre». Den var belägen i närheten af en bro, som ledde öfver bäcken till kyrkan.
(GI.A. Norrl. Landsbok, 1698 års dokumenter N. 3.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
