Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDALS-LIDEN MED HOLM
7
i skolan i Piteå i 18 år gjort sig förtjänt till ett långt bättre pastorat än
Indal, men »såsom en uttrötter man vid skoltjänsten accepterade han gärna
Indal. Sedan när han därtill komma skulle, hafver Gud behagat hasta
med honom af denna jemmerdalen genom den timmeliga döden. Enka
och barn sitta ej blott i stor skuld för spanmål, då de skulle tillträda
pastoratet, utan äro så eländige, att de icke den ringeste hydda hafva till att
luta sitt hufvud under, där de utur prästegården boflvttia skola.»
Kon-sistoriales funderade på att gifta änkan med någon lämplig prästman,
hvarvid nämndes herr Johan Clementsson, som tjänt vid skolan i Hsand
och nu var under militiæstaten. Han sändes dit ss. nådårspredikant
och församlingen erbjöd 40 daler. Man beslöt emellertid förvänta »hwad
som Gud kan them på bådhe siider skiutha i hoghen».
(i. m. Eva Larsdotter Bergh, som gifte om sig med efterträdaren. Hon
synes ha varit dotter till öfverstelöjtnant Lars Pedersson i Hsand och har med
orätt blifvit beskylld för att genom en förgiftad sup ha undanröjt företrädarens
son Isak Dahlström ss. Kexleri medtäflare till pastoratet.1 Hon gaf i testamente
efter sin förste man och sonen Johan ä,/« 1663 till kyrkan 10 dlr.
1 Detta af Tunæus relaterade rykte har sin särskilda historia, som sanningen till ära
bör klargöras. Först mA härvid anmärkas, att Tunæus, enl. egen uppgift, fått historien om
bränvinssupen från Dahlströms sonson, en 82-årig gubbe i Micksäter 1760. Om sagesmannens
ålder ger anledning att i någon mån tvifla på berättelsens vederhäftighet, synes dess
osannolikhet äfven af andra skäl träda i dagen. Observeras bör att Kexlerus jämte hustru bodde i
Piteå och först 1660 hitflyttade; Dahlström afled 1659. Hade ett brott af denna art försports,
skulle de samtida tingsprotokollen tala därom, men de tiga. — Icke förty är ryktet ej alldeles
gripet ur luften, men de handlande personerna äro andra än de angifna, dramat utspelas väl i
Indals prästgård, men ungefär 20 år senare och synes dess bättre till stor del ägt rum i en virrig
och siunessvag länsinans hjärna. I korthet förhöll sig saken så, att då bröllopet i Indals
prästgård Ar 1676 firades hiellan dottern i huset Eva liesslera och Olof Kuse, hade bruden dagen
därpå gått kring bland bröllopsgästerna och äfven bjudit länsman Hendrik Larsson i
östan-skär litet brännvin till välplägning, hvaraf han emellertid blef så sjuk, att han ej annat visste,
än att han fått förgift. Denna inbillning och den omständigheten, att bruden, som Aret förut
legat sjuk i gulsot och feber, före bröllopet häfdats af sin man, hade påverkat den sinnessvage
länsmannen därhän, att han vid ett besök i prästgården 13 maj 167g beskyllde Kuses hustru
för barnamord och förgiftning. Denna oerhörda tillvitelse mot dottern grämde pastorskan
så djupt, att hon, som det heter, borttorkades sora ett trä och icke gaf sig till freds, förr än
anklagaren fick sitt straff. Länsmannen instämdes därför af pastor loci styffadern herr J.
Thelaus och mannen till Indals ting 18 dec. 1680. Af vittnesmålen framgick, att han
verkligen utslungat dylika grofva beskyllningar, men därvid varit mycket svag och eländig, och
att några kvinnor, däribland den afl. sacellanen Dahlströms änka, som besökt hustru Eva
under hennes sjukdom, edeligen befriade henne från tidigare hafvandeskap, förrän den gången
hon gift blef, då hon sitt barn ärligen frambar. Tingsrätten ansåg länsmannen skyldig till
40 mark böter för hvardera tillvitelsen, men på grund af att han var och ännu är uti stor
svårmodighet, ty förskontes han ined 3 mks böter för bägge målen, och hustru Eva Jonsdotter
befriades helt och hållet ifrAn sådant ohemult tillmäle (Mdb. 18/i« 1680).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
