- Project Runeberg -  Hernösands Stifts Herdaminne. Bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning / Andra delen /
192

(1923-1926) [MARC] [MARC] Author: Leonard Bygdén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

n eder-luleÅ

en kortare mellantid ersattes med en under moderkyrkan sorterande
lappredikant-befattning, till dess den definitiva skilsmässan ägde rum på grund af det kgl. brefvet
27 sept. 1673 (se Jockmock). Dessförinnan hade Råneå afgått ss. eget gäll genom kgl.
bref 5 nov. 1654 efter att ha utgjort kapellförsamling sedan 1642. Tillkomsten af
Luleå stad år 1621 medförde inga förändringar i kyrkligt afseende, så länge
stadsborna använde sig af sockenkyrkan, men 10 år efter stadens flyttning uppförde
stadsborna egen kyrka, hvilket nödvändiggjorde inrättandet af en särskild
stadskommi-nistratur, och år 1888 åtskiljdes Luleå stad ss. eget regalt pastorat, (se inlcdn. till
Luleå stad).

Ar 1806 hade beslut fattats om bildandet af ett kapellag vid Hedens by i
socknens öfre del, och kungl, medgifvande härtill gafs 12 juni 1816. Företaget kom
emellertid icke till utförande, hvarför K. Maj:t i stället 17 sept. 1823 förordnade, att Luleå
församling vid inträffande khdevakans skulle klyfvas i tvänne pastorat, hvartdera med
sin khde och komminister. Delningen skedde 1831, hvarvid den gamla
moderförsamlingen erhöll namnet Neder-Luleà till skillnad från det nybildade pastoratet
Ö/ver-Luled, som vid denna tid äfven innefattade det senare utbrutna Edefors.

Luleå församlings nuvarande solida gråstenskyrka förskrifver sig tydligen från
1400-talets sista årtionden. Genom sin monumentala storlek, som icke väsentligen
synes ha utökats genom senare tillbyggnader, samt sina bevarade konstskatter från
äldre tider är hon att betrakta såsom den märkligaste af öfre Norrlands
tempelbyggnader. De målningar, som bekläda korets väggar och tak och under århundraden
varit dolda under kalkputsen, blefvo år J909 bragta i dagen. Ärkebiskop Jacob
Ulfssons vapen med örnfoten, som då framträdde på altarväggen, änger att kyrkans
inre dekorering tillkommit under hans ärkebiskopstid, tydligen i omedelbart samband
med den fullbordade kyrkbyggnaden och äfven i anledning af hans egenskap af
länsherre öfver Norrbotten. Sommaren 1558 var kyrkan utsatt för vådeld, hvarvid taket
afbrann. På församlingens begäran beviljade kon. Gustaf till hennes iståndsättande
socknens behållna kyrkotionde för år 1559. belöpande sig till 3 läster 4 pund 2 spann,
som kvitterades af kyrkans sexmän 3 juli s. å. För att skydda kyrkan från sådana
olyckor påbjöds 1616, att inga hus fingo uppföras i dess omedelbara närhet. Under
tidernas lopp ha många reparationer med tillbyggande af läktare ägt rum. Ar 1793
funnos här ej mindre än 7 läktare. Ett högt fristående stentorn väster om kyrkan
är uppfördt efter ritning af landtmät. Hollström 1850, i stället för en från
1740-talet härstammande klockstapel, som nedrefs.

Främst bland kyrkoinventarierna är att märka det praktfulla altarskåpet, ett
antwerpiskt arbete från 1500-talets början, som i storlek och konstvärde har få
motstycken i Norrland.1 Märkliga äro äfven de konstnärligt skulpterade
korstolsfragmen-ten, däribland himladrottningen på månskäran i relief. Kyrkan var fordom rik på
helgonbilder®, mässkläder och altarkärl, af hvilka sistnämnda ej mindre än 2
mon-stranser, 3 kalkar och 3 patener år 1548 inlevererades till kon. Gustafs skattkammare.
(KGR */z 1548). Kyrkans äldsta predikstol har varit inbyggd i korväggen. Den
nuvarande, ett på sitt sätt märkligt arbete från 1712, är förfärdigad af bildhuggaren
Nils Fluur, tillökt och förbättrad af Erik Fellströni 1745, men väl mycket nedtyngd
af dekorativa detaljer. Framhållas bör det ovanligt stora antalet bevarade grafstenar

1 Cornell, Norrlands kyrkl. konst, s. 200.

* Linné nämner i sin dagbok öfver lappmarksresan 1732, att han i Luleå kyrka såg
åtskilliga bilder, med hvilka man fordom drifvit fromt spel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hernosandh/2/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free