Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O VIKEN
35
13. Mag. Jonas Palma (1611—13), son till khden Germund
Jonæ i Götheryd, Småland, och Bothild Larsdotter fr. Bjernhult, säges
tagit sig tillnamnet af en sälg (Salix pentandra), som växte där vid
prästgården. Han nämner sig ofta Austroburgius, antagligen efter östra
landborgen på Öland, där han torde varit född. Understödd af Axel Oxenstierna
studerade han utrikes i 14 år, hvarunder han besökte flera universitet i
Tyskland, Holland m. m., hemkom som fil. magister och blef kort
därefter utn. till kon. Carl IX:s hofpredikant samt förordnades af honom till
superintendent öfver de nyeröfrade landskapen Jämtland och
Härjedalen med kollationsbref dat. Ryssby 17 sept. 1611 samt fick sitt säte
i-Oviken. I stället för de danska präster, som blifvit förjagade och
uppehöllo sig i Trondhjem, skulle ärkebiskopen ge honom ett antal präster
med sig att sätta i de fördrifnas ställe. Kon. Gustaf Adolf konfirmerade
honom i samma ämbete 19 mars 1612, då han ock ålades att söka
förekomma och tillkännagifva alla oordningar där i landet. I följd häraf
kom han att rikta skarpa anklagelser mot svenske befälhafvaren öfverste
Baltzar Beck, som beskyldes för våldsamheter och öfvergrepp mot
befolkningen.1 Superintendenten Palmas verksamhet här uppe, liksom svenska
ockupationen i det hela, blef ej långvarig, ty genom freden i Knäred 19
jan. 1613 föll landet tillbaka till Norge, då ock flertalet af de
dansknorska prästerna återkommo till sina gäll. Samma år finner man Palma
utan tjänst i Sthm, där han dock snart fick återtaga sin tjänstgöring vid
kungl, hofvet; till hans underhåll anvisades all behållen tionde af Delsbo
s:n, fri förtäring för sig, själf annan samt två klädningar. Ja, en
drabant sändes upp för att återföra hans hustru och bohag sjöledes från
Hudiksvall, och kronofogdarne ålades anskaffa farkost för detta ändamål.
Hans lefnadshistoria tillhör ej vidare stiftet, men var rätt växlande. Jämte
sin goda vän Johannes Rudbeckius åtföljde han Gustaf Adolf öfver till
Lifland, där de på konungens uppdrag skulle ordna de kyrkliga förhållandena.
År 1615 26 juni hemförlofvades han såsom utn. khde i Riddarholmskyrkan,
blef 1617 khde vid Stora Kopparberget och var orator vid synodalmötet
i Västerås 1623. Vid prästmötet i Hedemora följande år blef han, enligt
kungl, resolution, för vissa svåra anklagelser från pastorat och ämbete
removerad, men hans oskuld uppdagades i vissa punkter och i öfriga
bedömdes han mildare, så att han 16 maj 1627 återfick sitt prästerliga
ämbete och 26 dec. s. å. erhöll kungl, fullmakt på Torstuna pastorat i
ärkestiftet. Han var en lärd man, särskildt kunnig i grekiska språket,
flitig skribent och nämnes för öfrigt som en rättsinnig och hederlig präst.
1 Om Baltzarfejden, se H. Stålhane, en uppsats i JFT, Bd 3, s. 73—91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
