Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PITEÅ LANDSFÖRSAMLING
65
lappfogdarnas tionderäkenskaper. (Handl. rör. Skand. hist. 39, s. 128.)
Omkring år 1561 blef herr Anders antagligen khde i N. Torneå, men 1566
befinnes han vara khde i Piteå. År 1569 är han närvarande vid riksdagen
och sätter sitt namn under prästerskapets försegling. Vid taxeringen af
Piteå församling för Älfsborgs lösen 1571 värderades hans lösegendom
till 2,294 mk 6 öre, en summa som anger att herr Anders i Piteå var den
rikaste af alla Norrlandspräster. Dock ingick häruti till en mindre del en
brorsdotters tillhörigheter. Specifikationen upptager: 28 kor, 18 unga
stutar, 40 får, 22 getter, 15 svin, 4 hästar och 3 ston, samt silfver 315
lod, 3 gullringar värderade till 31 mark, pen:gar 29 mk, tenn 6 pund 18
marker, mässing 3 pd 5 m. och koppar 10 pund xo m. Ar 1574 befinnes
han utsatt för svåra beskyllningar inför Kgl. Maj:t, sannolikt närmast
föranledda af den ovänskap, hvari han råkat med fogden Olof Andersson
Burman, hvilken fått namn om sig såsom »prästeplågare». Mot anklagelserna,
som sammanfattades i åtta punkter och hufvudsakligen gingo ut på
otill-låten landsköpenskap, lappmarksliandel, o. s. v., togs han i försvar af
allmogemän från hela Västerbotten, hvilka i en skrifvelse vederlade
beskyllningarna. Alla betygade, såväl hans åhörare som andra, med hvilka han
kommit i beröring, att han sin församling i allo måtto ärligen och väl
förestått hafver, såsom en rätt kristelig lärefader och herde bör att förestå den
Kristliga församlingen både med lefverne och lärdom. Han synes ej hafva
lidit något men af de mot honom riktade angreppen. (RA). I den därpå
följande liturgiska striden böjde han sig för kon. Johans vilja och
undertecknade liturgiens antagande 1577. Han var då prost i norra prosteriet,
men sedermera måste prostämbetet en tid legat nere, ty år 1583 blef han
dämti af kon. Johan ånyo insatt. Brefvet härom, utfärdadt 27 jan., säger
nämligen, att i prosteriet ginge ej så skickligt till med tionden och eljest
annat, som kommer kyrkiotjänsten till, mest därför att där en lång tid
ej varit någon prost. Särskildt skulle han noga aktge på, att prästerna
förskaffade sig de gamle kyrkans lärfäders skrifter och dem uti sina
predikningar troligen efterföljde, så ock hölle den nya mässeordningen och den
efterkomme icke med orden allenast, såsom en stor part därtill gjort,
utan ock med själfva gärningen. Prosten skulle ock akta på tiondens
riktiga utgörande, hvarföre han i ersättning tillförsäkrades prostetunnan
vid hvarje kyrka i prosteriet, såsom af ålder varit vanligt, hvaremot
fogdarne ej längre skulle få denna »såsom nu i någre år skett än>.’ År
1587 kvitterar han prostetunnan från fem kyrkor och nämner, att han
försörjde Pite och Lule lappar med Guds ord samt att i Lappmarken
1 Sc vidare J. Norlander, Norrl. saml. 6, s. 308.
5 — 2525. Hernösands stifts herdaminne. Del. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
