Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
skön
af ett latinskt T, som sedan utmärkte henne. En anmärkningsvärd omständighet
bör här framhållas, näml. att kyrkan ursprungligen ej var orienterad, d. v. s. i öster—
västerled utan hade längdriktningen i norr—söder, hvilket skulle kunna tyda på,
att hon ej från begynnelsen var byggd för kyrkligt ändamål. Genom tillbyggnaden
fick sålunda det nya långhuset sin sträckning i öster—väster, med torn i väster.
Kyrkan träffades i. juni 1676 af ett åskslag, som lösbröt stora stenar ur tornets
södra hörn, bortref dess spånbetäckning och krossade fundamentet samt slog två hål
i hvalfven och förstörde vapenhuset. Ännu 1681 voro skadorna icke afhjälpta.
Reparationer omtalas åren 1 705 och 1730. På en af Dåvid Ludvig Mejer år 1760 utförd
afbildning af kyrkan (Cornell s. 46) är tornet borta och i stället en klockstapel placerad
utanför kyrkogårdsmuren. Kedan vid en visitation 1767 utdömdes kyrkan såsom
trång och förfallen. Ar 1768 synes äfven en ny ombyggnad satts i gång, då långhuset
förlängdes, och ett nytt torn tillbyggts i väster. Detta ärevördiga tempel nedrefs hösten
1847, och den nva kyrkan, som uppfördes i dess ställe omkring 30 alnar längre åt
nordost, invigdes d. 39 sept. 1850 af biskop Bergman. Vid den i anslutning härtill hållna
visitationen framhölls såsom mindre tilltalande, att predikstolen fått plats midt öfver
altaret.
Af äldre minnesmärken förvarar kyrkan en runsten, som funnits inmurad i det
gamla templet, en järndörr med djupa märken efter pilskott samt främst vid
altar-runden en grafstenshäll med inhugget frälsevapen: en väpnad krökt arm i skölden.
Sägnen förmäler, att denna grafsten tillhört den beryktade Fale Bure, men allt talar
för, att den bör tillskrifvas en i historiska handlingar från 1300-talets midt
framträdande frälseman Fardiekn Unge (L. Bygdén, Ursprunget till den historiska mythen om
Fale Bure, Samlaren 1890).
Vid Burei besök i Skön 1601 kvarstod på kyrkogården ett S. Britas kapell, som
sades vara 200 år gammalt och i hvilket ännu funnos kvar offerstockarne, hvari
penningegàfvorna lades. »Ther i messades och offrades allenast en gång om året, 0111
Brijteniäss: efter Mikilsmäss.» (Sumlen.)
KYRKOHERDAR.
1. Dominus Hyggiulf [—1303], prepositus, är säkerligen khde
här i Skön, då Upsala ärkebiskop Nils Alleson 7 mars 1303 på tjänsteresa
i Norrland visiterar Skön och för själastugan i Ragundaskogen utfärdar
ett gåfvobref å en fastighet, hvarvid prosten Huggiulf fungerar såsom
vittne (DS. 2, n. 1383). Han synes kort därefter ha aflidit.
2. Dominus Andreas [1304— ] benämnes prost i Medelpad,
då ban 12 juli 1304, förmodligen vid afresan för att tillträda sin
khde-befattning här uppe, skänkte sin gård i Sigtuna, belägen vid stadens torg,
till bröderna i Dominikanerklostret under förklaring, att all åbyggnad var
hans egendom, men att en del af tomten tillhörde S:t Petri och S:t Nicolai
kyrkor. (DS. 3, n. 1433.) Ehuru ej uttryckligen kallad khde i Skön,
kan han utan tvekan uppföras i pastorsserien, enär prostsysslan i Medelpad
under hela 1300-talet synes varit förbunden med denna khdebeställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
