- Project Runeberg -  Hernösands Stifts Herdaminne. Bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning / Tredje delen /
351

(1923-1926) [MARC] [MARC] Author: Leonard Bygdén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKÖN

351

G. m. en dotter till underlagman Peder Månsson i Orsilla, Timrå, och hans
hustru Emerentia. Dessa sistnämnda makar testamenterade år 1639 en
kyrkklocka af 16 lispunds vikt till Timrå församling.

4. Peder Bremming (1657—87), son af khden i Njurunda Jöns
Petri Njurenius. Inskrefs i Ångermani. nationens matr. 12 febr. 1650
och blef år 1657 komm. i Skön. Då hans svärfader khden Andreas Matthiæ
blef skiljd från pastorsbefattningen, hade Bremming gjort sig förhoppning
att få efterträda honom, men, såsom ofvan är omtalat, lyckades lektor
Arctman, trots församlingens motstånd, förvärfva sig fullmakt på
pastoratet, ehuru mot utgifvande af drygt underhåll ät företrädaren. Som
emellertid Bremming äfven öfverlefde Arctman, kom samma historia att
upprepas, dock i ännu mera invecklad form. Hos konsistoriet hade lektor
Mich. Ström begärt Sköns pastorat, och en del af församlingen
understödde Arctmans måg P. Kessler, som var adj. och nådårspräst, under
det att Bremming sökte värfva röster för egen del. Vid tingsransakning
rörande denna röstvärfning missfirmade han häradshöfdingen och dömdes
till betungande böter, som utpantades, men hvilka häradshöfdingen och
kronofogden sedan genom hofrättens dom dömdes återbära; dock hade
han icke någon vidare utsikt att vinna pastoratet, lektor M. Ström drog
sig ur det ojämna spelet och Kessler utgick som segrare ur striden. —
En annan tingssak framdrog Bremming 1674; hans svåger, tullnären Carl
Bröms, hade vid ett besök i Sthm aflidit i det qvarter för resande, där
han tagit in. På samma ställe botide ock hustru Margareta Backea, änka
efter landsfiskalen Joh. Huss, hos hvilken Bröms tidigare tjänt ss.
skrifvare. Hon bestyrde nu på anmodan af den dödes svågrar dokt.
Ros-hemius och huspredikanten Lars Hansson om begrafningen, för hvilken
kostnaderna uppgingo till 260 daler. Däröfver klagade Bremming ss.
arftagare och ansåg 160 dlr onödigtvis utkastade, då svågerns lik med mindre
omkostnader kunnat föras till Medelpad. Han ville ej bestå mer än 100
daler, lika mycket, som hans faders begrafning kostat, och kräfde åter
det öfriga af änkan. Men rätten resolverade, »att 260 daler icke syntes
vara för mycket kostat på en begrafning i Stockholm, man borde näml.
hogkomma, att man omöjligen kunde en cronones betjent med 100 daler
kmt uthan neesa begrafva. Hvarföre det förmenas sal. fiskalens änkio
snarare böra för sitt menagie i detta mål berömmas, än några penningar
af henne tillbaka kräfjas». Bremming bodde först i Råstad, sedan hos sin
gamla tjänstlösa svärfar i Walknytt, där kapellanen äfven afled 1687.

G. 111. Sara llrünis, dotter af khden i Skön Andreas Matthiæ n. 12.

Af barnen: Andreas, stud. i 1’psala 1681, † i Sthm ss. informator; Sara,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 00:21:48 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hernosandh/3/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free